07 Informationsblad Ormar

Om könsbestämning av orm

2009-03-24 15:46 #0 av: [peter54]

Att kunna avgöra vilket kön en orm har kan ibland vara viktigt, speciellt om man avser att reproducera sina djur.

Det finns flera olika sätt att avgöra könstillhörighet på ormar och det som avgör vilket sätt som är bäst lämpat har att göra med vilken slags orm det är och hur gammal den är.

En del ormar har tydliga könsskillnader, så kallad könsdimorfism. Hos exempelvis många huggormar är storleken den tydligaste skillnaden, hanar är då ofta avsevärt mycket mindre än honor. Det finns också färg- och teckningsskillnader hos vissa arter. Den svenska huggormen (Vipera berus) är ett exempel på en art där båda dessa skillnader är tydliga. Honor blir mycket större än hanar och det är honorna som har avvikande färger. Hos den svenska snoken (Natrix natrix) blir honan mycket större än hanen. De flesta hanar blir bara runt 70 cm som vuxna, medan honorna kan växa en bra bit över en meter och vara mycket mer omfångsrika.

Hos boa- och pytonormar brukar man kunna se skillnad mellan honor och hanar på storleken på de så kallade sporrarna. Dessa är rudiment efter bakben och sitter på vardera sidan om analen, de ser ut som små klor. Hanarna har ofta större sporrar. Hos en del boaarter finns storleksskillnad och då är honorna större än hanarna, så är det hos exempelvis Boa constrictor.

Poppning
Hos små nyfödda eller nykläckta ormar, kan man trycka fram hemipenis med hjälp av en metod som kallas poppning. Det går till så att man håller ormen stadigt uppochnervänd med ena handen och med hjälp av tumtoppen på den andra handen trycka lätt 1-1,5 cm bakom kloaköppningen, med en "rullande" rörelse mot densamma, varvid hemipenis trycks fram. Det finns förstås en risk att man inte vågar trycka tillräckligt hårt så att hemipenis inte kommer fram, vilket resulterar i att man tror att det är en hona fast det kanske ändå är en hane.

Palpering
Metoden är lämplig på exempelvis halvvuxna eller vuxna snokar. Palpering går ut på att man undersöker svansbasen med fingrarna. Genom att med ett lätt men bestämt tryck mot svansbasen dra tummen från kloaköppningen mot svansspetsen kommer man att passera över hemipenisfickans botten och då uppstår ett knäppande ljud. På honor kommer det förstås inget ljud alls.

Subcaudalfjällräkning
Hos speciellt snokar, kan man ofta avgöra ormens kön med hjälp av att räkna fjällraderna på svansens undersida (subcaudalerna). Dessa är fler på hanar än på honor. Exempelvis majsormar har vanligen 47 – 84 subcaudalrader. Majsormar har dubbla subcaudalrader, det vill säga att fjällen sitter parvis. Man räknar raderna, inte antalet fjäll. Låga antal subcaudalrader är honor och höga antal är hanar. Viss överlappning förekommer, det vill säga att det finns honor med 65 och hanar med 63. Individer som hamnar i ”mellanregistret” måste man könsbestämma på annat vis. Har man däremot en individ som har 52 subcaudalrader är det absolut en hona, medan en med 80 absolut är hane. Det enklaste sättet att utföra detta på är att ta ett ömsskinn och med hjälp av ett bra förstoringsglas eller en lupp och en knappnål att peka med, räkna subcaudalraderna.

Sondering
Könsmogna ormar kan sonderas med hjälp av en knappsond. Detta bör utföras med största försiktighet och med rätt verktyg, det vill säga rätt storlek på knappsond. Knappsonden förs försiktigt in i hemipenisfickan och beroende på hur långt den kommer in, visar det om det är hane (långt in, 10-15 subcaudalfjäll)) eller hona (inte långt, högst ett par subcaudalfjäll). Man kan misslyckas om det exempelvis skulle finnas torkad  sädesvätska i hemipenisfickan, då tar det stopp. En hane ser då ut att vara en hona.

Okulärbesiktning
Hos jämnstora individer av exempelvis majsorm och andra råttsnokar, har hanen  längre svans än honan. Hanens svans smalnar av jämnt, medan honans svans avsmalnar tvärt bakom analen. Det absolut lättaste sättet att avgöra ormarnas kön är förstås vid parning. Om två ormar parar sig är det lätt att se vem som är vem.

Bilden visar hur en hemipenis ser ut när den inte dragits in efter parning. Av någon anledning drog denna kaliforniska kungssnok inte tillbaka sin ena hemipenis efter parningen, så den torkade och så småningom föll den av. Hanen har sin andra hemipenis kvar och fungerar fortfarande bra, men han måste förstås se till att han närmar sig honan från rätt håll eftersom han bara har sin ena hemipenis kvar.

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2009-03-24 19:36 #1 av: Crotalus-Adamanteus

Bra och intressant.

Anmäl
2009-03-24 19:42 #2 av: AndreasS

Riktigt intressant.

Mvh: Andréas Sandberg | 021media.se - Västerås hetaste nyhetsbilder | En blogg om oss och vår vardag - Bubben´s & Bella´s Blogg | Forza Grönvitt 100% kärlek

Anmäl
2009-04-12 09:28 #3 av: Asa-N

Mycket intressant att läsa.

Anmäl
2009-04-13 00:57 #4 av: Bunn

Mycket bra skrivet!

Mvh/ Bunn www.infoom.se/ormar

Anmäl
2011-03-22 09:56 #5 av: MattiasF

bara skrivet men inget om majsormen?

Anmäl
2011-03-22 09:58 #6 av: [peter54]

#5 Tack, men vad menar du med inget om majsorm? Majsorm är väl den enda enskilda art jag tar upp?

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl