Det var modigt får jag säga. Jag hade aldrig vågat ta in en spindel frivilligt hehe

En riktigt sötnos! Själv har jag alltid gillat spindlar och vaktar alla som flyttar in hos mig (har en superpluttig söt spindel som bor i mitt badrum just nu).

Vet många som blivit botade från sin spindelfobi när de kikat på Lucas the Spider på youtube!

Hoppas din lilla sötnos kommer hjälpa dig :)

#1 Kände mig allt annat än modig när jag skulle packa upp henne. Det var inte sådär jättelänge sedan jag sa "en spindel kommer aldrig komma över min tröskel"…ehm…det gick sådär, haha. 😂 

Jag kan möjligtvis ha gjort så att ingen i min familj någonsin vill hälsa på mig igen (typ. alla utom pappa har fobi)…men jag är oftast den som hälsar på ändå så 😉

#2 Hon tackar, haha 😉 Jag har alltid varit mer av "…bränn ner huset, det är en spindel här…aaaahhhh" person…men har försökt lära mig (typ. senaste fem åren eller så) att låta de små som sitter i nät i något hörn vara kvar. 

Hade en som bodde mellan två blomkrukor i fönstret för några år sedan, den ömsade några gånger, jag gav den flugor och annat som kom in. Det var intressant på lite avstånd. 

Jag har börjat vänja mig vid fågelspindlars utseende…men husspindlar och liknande "riktiga" spindlar kommer ta tid för mig att kunna hantera bättre. 

Jag fick "in" (jag har insett i efterhand att den med stor sannolikhet redan bodde här innan jag flyttade in) en rejält stor husspindel i lägenheten vid ett tillfälle som exempel av omfattningen av min fobi (2015).

Den sprang förbi mig då jag satt på golvet = utan att jag vet hur så var jag direkt typ. en halvmeter till en meter bort, ståendes. Jag lyckades mosa den med min papperskorg som stod i närheten (ja, jag vet…djurvännen som "mördar" djur…men jag klarar inte av att göra på något annat sätt, min panik är för stor). Efter det satt jag sedan och skakade i flera TIMMAR! Total ångest helt enkelt. 

Husspindlar är för mig den absolut vidrigaste och jobbigaste ("fobimässigt") av de spindelarter vi har i Sverige…såna som ser ut som svarta änkor är också fullständigt vidriga.    

Lucas är gullig…men han är en hoppspindel och även om de riktiga hoppspindlarna liknar Lucas och ser ganska "gulliga" ut (för att vara spindlar, haha) så har de för mig ett stort "fel"…de hoppar = oberäkneliga och läskiga 😃 Funderade först på att skaffa en hoppspindel, men insåg att jag bokstavligen skulle dö av en hjärtinfarkt om den hoppade på mig…så det blev en fågelspindel. 

Ja, jag hoppas det. Sett många på Youtube och på olika forum som har haft fobi som nu har typ. några hundra spindlar eller så…det lär inte bli så för mig (jag har inte plats😂) men hoppas på att våga skaffa några fler i framtiden. Många arter som är intressanta.

Jag är själv livrädd för spindlar. Men jag är grymt imponerad över att du vågar ta hem en , det har inte jag vågat.

Men ja, hon är riktigt fin …På bild ;)

Jag brukar alltid tänka det är bra att ha spindlar inne för då äter dem upp alla andra jobbiga insekter som flugor och mygg 😃

Vuxit upp med en kusin som har spindelfobi och är alltid så glad jag aldrig varit rädd för spindlar!

När jag var yngre var jag däremot rädd för högt gräs och hade hissfobi (som tur är har jag lyckats jobba bort båda dem sakerna) men det känns som lite lättare saker att inte bli överrumplad av än spindlar.

Har inte ens tänkt man kan ha hoppspindlar som husdjur! Men det är väl för att de flesta man sett med spindlar haft fågelspindlar. Hade helt klart kunnat tänka mig ha hoppspindlar som husdjur!

#4 Jag vet hur det är. Fattar det inte riktigt själv, men är glad att jag tillslut vågade ta steget. 

Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna se på spindlar, på ett annat sätt i framtiden. Så länge jag kan minnas har det varit "skräck" men samtidigt så har intresset funnits med, kan ju bero på mitt gigantiska djurintresse 😉

Källare, förråd, garage osv. har alltid varit mardrömmen för mig och ibland var det bara "nope"😂 när jag skulle hämta hö eller så till kaninerna. 

Jag hade en lekstuga som "förråd" för deras grejer…där det ofta satt spindlar precis ovanför dörren (och då fick jag hämta kära pappsen för hjälp). 

Ibland var jag "modig" (eller nödgad om pappa inte var hemma, haha) och då öppnade jag dörren snabbt som tusan, andades och sprang in i lekstugan. Allt för att inte hamna "för länge" under spindeln, haha. 

#5 Det är sant. Uppskattar när de (små) sitter i nät och tar irriterande flugor i akvarie-/terrarierummet. Fuktiga terrarier + "frukt" (eller "fruktpulver" osv.) = nasty små flugor ibland. 

Ja, det är inte roligt. Sommaren har alltid varit min favoritårstid…men den har fört med sig att spindelfobin ökar, lättare att man stöter på spindlar då ju. För mig är det normalt att "skanna av" när jag går in i ett rum, källare osv. för att se att det inte är några spindlar. 

Det stoppar en från att njuta av ex. sommaren när man innan man vågar ex. sitta ner, måste kolla av runt om, så att man inte råkar sätta sig vid en spindel, att varje hårstrå eller så man får på sig som "killar till" får en att gå in i "panik-jag-har-en-spindel-på-mig" och borsta frenetiskt med handen på sig själv osv. 

Jag är så trött på detta, så jag hoppas att Shelob ska kunna hjälpa mig. Jag förstår ju liksom rationellt att spindlar inte är farliga (Shelob skulle dock potentiellt kunna vara farlig för mina övriga djur = hon får absolut inte lyckas rymma). 

Jag förstår att de är känsliga djur som lätt skadar sig eller dör, jag är betydligt större osv. men min fobi tar överhanden och logiken är som bortblåst. Jag hoppas att jag med tiden ska kunna få intresset och kunskapen att segra över min idiotiska "fobi-instinkt" som saknar verklighetsförankring. 

Inte lätt att inte få fobi när hela familjen får panik när de ser en spindel (utom pappa då). Vid ett tillfälle var en fågelspindel på rymmen (enligt uppgift från någon granne eller nåt), alla utom min storasyster var på semester. Mamma funderade då typ. på att aldrig komma hem igen…min storasyster var inte så glad åt det, att mamma tänkte låta henne "slåss för livet på egen hand" alltså, hahaha. När vi kom hem gick hela familjen runt i panik och letade i diverse vrår…jag höll på att få en hjärtinfarkt då en mus sprang förbi, hahahahahaha. 

Ja, spindlar är ju svårare att "gå runt" än många andra fobier…de landar ju på dig eller går in genom dörren när du minst anar det typ. eller springer över golvet när du sitter i soffan i godan ro…och så var den kvällen förstörd, haha. 

Jag har en annan (pinsamt rolig) fobi…men den kan jag jobba runt och undvika för det mesta och då spelar den mindre roll. Folk tittar aningen konstigt på mig när jag talar om den fobin, haha. 

Jag har fobi för *trumvirvel* hallon, hahaha. Det är dock inte riktigt så konstigt som det låter. Vi hade hallonbuskar när jag var liten och jag gick och plockade hallon. Jag gick på toa efteråt och allt jag kommer ihåg sedan är den totala ångesten och paniken, av att ha tusentals små larver över hela armarna, alla "ståendes" som små hårstrån som "vaggade". Jag bara vrålade rätt ut och mamma kom till undsättning. 

Sedan dess äter jag inte färska hallon (jag klarar frysta/hallonsylt), går nära hallonbuskar eller handlar färska hallon i affärer (att plocka upp hallon då jag praktiserade i en butik…jag var typ. gråtfärdig, inte kul). 

Jag köpte hallon vid ett tillfälle (för att vara snäll mot ena systern), innan jag ens vågade ta paketet och gå till kassan skakade jag osv. och hela vägen hem gick jag och i det närmaste hyperventilerade. 

Den fobin är nästan starkare än spindelfobin, eftersom den innehåller ett typ av trauma för att "startas" och den tror jag inte jag kan bli av med…kommer inte skaffa hallonbuskar, haha. När jag skriver detta har jag rysningar/kalla kårar längs hela ryggen. 

Jodå, finns några arter man kan ha som husdjur. De är lite större än de man brukar se här i Sverige (jag har i alla fall bara sett pyttesmå). Ganska söta…men hoppar som sagt gärna = no, thanks! Ja, det är ju vanligare att man har fågelspindlar, men det finns även "trap-doors" och andra spindlar som folk har som husdjur. 

https://www.youtube.com/watch?v=_7nCJijnAAo

https://www.youtube.com/watch?v=1tEOF3ybp08

https://www.youtube.com/watch?v=VakdmcbHuCA

https://www.youtube.com/watch?v=7MXsYh8PnPU

Fobier är jobbiga oavsett vad det gäller för fobier, vissa kan man ju undvika i alla lägen, medans andra (som spindelfobi) kan man inte undvika eftersom de bara dyker upp eller finns i närheten .

#7 Jo, precis. Spindlarna tar ju inte precis hänsyn till att man får panik när de visar sig 😃 Det är ju betydligt enklare att undvika att bli "anfallen" av hallon😂

Natten till igår tog jag mod till mig och erbjöd den lilla damen mat för första gången. Hon ville dock varken ha en liten dubia kackerlacka (med krossad skalle så den inte skulle gräva ner sig/spela död) eller en mjölmask.

Jag skakade en del och var väldigt nervös att hon skulle rusa ut. Tack och lov flyttade hon bara på sig lite försiktigt och visade på så sätt sitt ointresse för maten.

Så lättad att hon (i alla fall hittills) är väldigt lugn, det underlättar denna ”vänja-mig-vid-mitt-läskiga-husdjur-period” väldigt 😉

Efter att ha fått råd om att lämna ett foderdjur hos henne i 24 h för att se om hon vill äta senare, så testade jag att erbjuda henne mat igen för en stund sedan.

Denna gång med en ganska liten dubia hane (även denna gång med krossad skalle). Jag förväntade mig ingenting, utan trodde bara att jag skulle stoppa in kackerlackan och sedan gå därifrån.

Döm om min förvåning när hon kastade sig över den direkt, så glad 😃 Min lilla dam äter nu i lugn och ro och jag har klarat av en matning! Så häftigt! 

Shelob - vid första matningsförsöket, hon backade undan nästan upp på väggen. Påminde lite om hur jag känner för kackerlackor = ahhiiii! va äcklig, haha

Shelob - innan matningsförsök nr 2 :-)

Shelob mumsar på en kackerlacka :-)

#0 Vad kul att du har hittat intresset för just spindlar. Jag själv har har fågelspindlar och har haft det i 7 år. Terrariedjur.se är en väldigt bra sida med fakta om spindlar och om det händer något så finns det väldigt kunniga personer där.

Kom ihåg bara att aldrig lyfta en spindel då dem är väldigt ömtåliga och kan dö att ett fall från 30 cm.

#10 Ja, jag vet jag är medlem där sedan många år 😃 

Skulle aldrig falla mig in att lyfta henne/hålla i henne. Vet att de är ömtåliga och jag är också fullt medveten om att jag inte skulle klara av det utan att kasta iväg henne p.g.a. min fobi (i alla fall som det är nu) så…det kommer inte hända. 

Jag hoppas att jag kommer komma över min fobi så småningom, men jag kommer fortfarande inte vilja hålla i henne. Ser ingen som helst anledning till det. Precis som alla andra akvarie-/terrariedjur så får de ju inte ut någonting av det.

Min fina lilla dam har ätit en till dubia sedan jag fick hem henne. Igår försökte jag med en mjölmask men hon ville inte ha. Hon har en väldigt stor ”rumpa” och jag tycker att hon ser lite mörkare ut så misstänker att hon kanske redan förbereder sig för att ömsa igen. Hon har ätit med väldigt god aptit så jag är inte orolig att hon ska svälta…snarare orolig att hennes ”bakdel” ska explodera…ser verkligen enorm ut idag. Lol.

Hon blev lite ”rädd” (när jag erbjöd henne mjölmasken) och gick undan fortare än hon någonsin gjort tidigare…men ändå sakta…och jag reagerade inte ens! Ja! Känner mig som en vinnare! Jag blir mindre och mindre rädd för henne (och märkligt nog mindre äcklad av dubia kackerlackorna också…även fast jag haft de i flera år innan jag skaffade Shelob).

Mindre äcklad av kackerlackorna…men gårdagskvällen var allt annat än rolig, trots detta. Jag hade tappat en dubia hane under matningen av min leopardgecko några dagar eller någon vecka innan ”incidenten”. Jag var medveten om att han fanns i närheten, men förväntade mig inte att han skulle dyka upp på det sättet och stället han gjorde det. Överraskningen gav mig panik, men jag kunde snabbt ta kontroll över situationen och ta honom tillbaka till lådan där han hör hemma.

Det som hände var: jag var på väg att gå och handla mat och skulle ta på mig en tröja, men innan jag kunde göra det så var jag tvungen att vända den rätt, då den var ut och in. Jag såg någonting svart inuti, men tänkte att det bara var en tvättrådslapp eller något, jag förväntade mig inte att den skulle röra på sig! Panikkänslan infann sig och jag kastade tröjan på golvet, innan jag insåg att det var den försvunna dubia hanen. Tröjan hängde på en krok tvärsöver rummet där jag tappade honom. Jag fattar inte hur han kunde ta sig från plats A till plats B, utan att varken jag eller hundarna märkte det men där var han plötsligt, i min j@kla tröja!

Jag har t.o.m. lyckats fånga en pytteliten hoppspindel (med en ”catch cup”) för några dagar sedan. Den hade tagit sig in i lägenheten och jag lyckades fånga den, istället för att som vanligt få panik och mosa den. Den tog sig ”lös” flera gånger innan jag på riktigt lyckades fånga in den och jag fick inte panik! Jag är så stolt över mig själv…för att jag inte dödade den av p.g.a. min rädsla.

Jag har ett nytt ”mantra” som jag försöker ”pränta in i hjärnan” som ett hjälpmedel för att försöka komma över min fobi. Jag försöker säga följande till mig själv när jag ser en spindel ”Det är bara en liten Shelob”. Jag bryr mig om henne och hon skrämmer mig mindre och mindre; så jag hoppas att det på något sätt ska kunna ta sig in till min ”reptilhjärna” och förändra mina instinkter. Jag vet (när jag inte har total panik) att spindlar inte är farliga, att de inte kommer mörda mig och att jag inte behöver vara rädd för spindlar. Problemet är ”bara” att säga det till mina instinkter och den där känslan av förlamande skräck…när hjärnan checkat ut. Jag hoppas att mitt ”mantra” på något sätt ska ta sig igenom till ”reptilhjärnan” och ändra mina instinkter i grunden i framtiden.

Hon är fin. och vad skönt att hon äter riktigt :)

Verkligen snygg fågelspindel! Nu när det är sommar är bäst att fånga mat-insekter ute i naturen (långt från smutsiga vägar och industrier). Insekter i naturen äter fler olika födoämnena än vad odlade insekter gör och innehåller därför mer näring och fler naturliga vitaminer. En spindel kan ex äta fjärilslarver, skalbaggar, gräshoppor etc. ----------- Jag har en agapadda som på sommaren får en blandning av insekter från naturen, men på vintern får odlad mat. Idag fick hon massor med nässelfjärilslarver (enkla att skaka ned i burk från brännässlor). Hon blir så glad för all mat men favoriten är nog vårtbitare.

Efter några veckors "bantning" (och matvägran) så har nu min kära lilla dam ömsat (i onsdags, 29/7). Jag var nervös innan (när jag såg att det verkade närma sig) men hann inte se henne vänd eller så utan kom hem till en redan ömsad dam. En dam som för första gången någonsin gått in i ett av sina gömställen. Hon var dock bara gömd där en kort stund (delar av "ömsnings-dagen") och nu är hon framme som vanligt igen.

Dagen efter hon ömsat så plockade jag ut ömset, ville inte störa henne precis då hon ömsat klart. Jag tyckte att det var aningen "creepy" att ha ömset utanför hennes terrarium men klarade ändå av att försiktigt peta upp och försöka bekräfta kön.

Inte för att jag inte litar på säljaren utan för att försöka öva på könsbestämning…jösses va pilligt det var och betydligt svårare att se i verkligheten än på bra uppförstorade foton/filmer på nätet. Tror kanske att jag lyckades se en pytteliten ficka…men är inte säker på att jag hittade rätt, men jag har i alla fall testat nu.

Jag funderade ett tag på vad jag skulle göra med ömset och kom ganska snart fram till att (även om det skulle varit lite kul att ha kvar för att kunna jämföra storleken med henne senare) kasta bort det. Jag insåg att det skulle kunna riskera att få mig att "freaka ur" om det låg någonstans utanför terrariet, eftersom jag då skulle kunna få för mig att hon tagit sig ut på något sätt. Ingen bra idé med andra ord. Jag har fotat och det får räcka (i alla fall i nuläget).

Hur länge ska jag vänta innan jag vågar erbjuda henne mat utan att riskera något, så hon har "härdat" ordentligt osv. ? Avbrutna huggisar vill jag inte råka orsaka.

Jag har gjort vissa framsteg gällande min fobi (förutom att jag faktiskt vågade sitta och försöka könsbestämma ömset). När hon precis kommit hit så tittade jag mig omkring (på klassiskt, var är spindeln vis) när jag klev in i mitt akvarie-/terrarierum, men nu kan jag faktiskt kolla till de andra djuren osv. innan jag tittar till henne (och jag stirrar inte nervöst omkring mig i rummet så fort jag kliver över tröskeln heller…av rädsla att hon skulle kunna ha rymt). Jag är helt enkelt betydligt mer bekväm med att ha henne i mitt hem nu så det går framåt. Jag är inte riktigt lika nervös när jag ska öppna locket och erbjuda mat osv. heller så det är ju positivt.

Ömset:

Shelob, nyömsad och fin:

Oj vad läskigt ömset (översta bilden) såg ut. Jag skulle få panikångest och springa tvärs genom länet om jag såg något sådant i min lgh..

#17 Hahaha, ja om man inte visste vad det var och det plötsligt dök upp i lägenheten så skulle man ju bli lite "svag i knäna". Det ser lite extra läskigt ut för det är ju liksom "på insidan" av spindeln man ser på den bilden. De "öppnar" ju upp sig och "kliver" ur typ så…ja ser ju aningen märkligt ut.

Liten "fobi-uppdatering":

Shelob fortsätter att lära mig att inte bli hysterisk. Hon gjorde ett rejält duktigt jobb i går kväll, hahaha!😂

Eftersom det var ca en vecka+ sedan hon ömsade så erbjöd jag henne en mjölmask (som hon inte ville ha men i alla fall). Jag släppte ner masken nära henne och hon freakade ur (för att vara Shelob, så gick det rejält fort) och sprang till andra sidan av sitt terrarie. Jag måste erkänna att jag stängde terrariet ganska fort, försiktigt (hade tillräcklig närvaro att först kontollera att hon inte hade något ben på fel ställe) men fort och jag kan (ehm…) ha skrikit till lite grann typ. ett kort gaah!

Jag kunde dock behålla lugnet till skillnad mot tidigare. Hade detta hänt i början av/innan jag började min ”bli av med fobin-resa”, så hade jag nog skakat i flera timmar och haft mega-ångest efteråt. Jag hade antagligen blivit betydligt mer påverkad även om det varit precis då jag skaffat Shelob; för även på den korta tid hon bott här, så har jag vant mig mycket mer och kan hantera spindlar (även stora inhemska) mycket bättre nu.

Häromdagen var jag ute på min uteplats och fixade med lite olika saker, bland annat så rensade jag ogräs och klippte gräs. Det kom vid ett tillfälle (flyttade på något) fram inte mindre än TRE rejäla spindlar (typ. husspindlar) springande.

En av dessa ”parkerade” precis i dörröppningen och var på väg att gå in. Istället för att fullständigt freaka ur (som jag 100% säkert hade gjort tidigare) så sa jag lugnt till denna ehm…vidriga varelse (ja, jag tycker fortfarande de är äckliga som f…Shelob är mycket finare; ”Jag vill gärna inte att du går in, tack” och sopade försiktigt den utåt med min sopkvast. Då sprang den iväg utomhus igen och jag stängde min dörr (just in case, för hade en sådan kommit rusande över golvet mitt i natten, så hade jag knappast varit lika ”kaxig”).

Hade dessa stora spindlar uppenbarat sig på uteplatsen, innan jag verkligen började arbeta på allvar med min fobi och innan jag skaffade Shelob, så hade jag inte ens fortsatt vara ute. Nu fortsatte jag göra det jag höll på med (trots att jag visste att dessa tre stora spindlar fanns i närheten).

Jag råkade på en liknande spindel vid mitt bord på uteplatsen (möjligen något mindre t.o.m.) för något år sedan eller så och jag började skaka, gick direkt in och slutade med det jag höll på med. Vågade inte fortsätta då och det tog lång tid innan jag ens försökte fixa det jag hade börjat med.

Nu har jag varit ute flera gånger sedan dess (och jag har t.o.m. suttit på marken med hundarna en bit ifrån där spindlarna befann sig…och kanske fortfarande finns, nu när jag slutat flytta deras ”gömställen”). Jag fortsatte dessutom med det jag börjat med, oavsett att de stora spindlarna helt klart bara gömt sig en liten bit ifrån där jag arbetade.

Jämfört med förut så är jag i det närmaste redan en helt ny människa! Tack du vackra Shelob för att du lär mig mer om spindlars rörelser, beteenden osv. så att jag inte är lika rädd längre. Tack även för att du lär mig uppskatta dessa varelser mer och mer för varje dag. Vem vet, du kanske kan göra samma sak för andra i framtiden. Det är så skönt att inte låta fobin hindra mig från att göra det jag behöver/vill göra och kunna använda min uteplats mera.

Denna sommaren har inte alls varit lika jobbig som innan (när det gäller just spindlar menar jag) och jag har vågat ha öppen dörr (mot uteplatsen) och vädra då och då. Denna sommar har jag i ärlighetens namn varit mer äcklad av alla (miljarder, känns det som) tvestjärtar. Jag är inte ett fan av dessa…urk…de tenderar att dyka upp lite varstans och de ”släpper taget/hoppar ner” när de störs = inte trevligt.

Grattis till framgångarna! Är så skönt när man helt plötsligt märker att rädslan inte längre är så gigantisk.

#20 Ja, det känns väldigt bra att det gått så mycket framåt redan och på denna korta tiden. Jag har ju liksom varit rädd hela livet så, trevligt att det trots det kan gå att förbättra (och betydligt snabbare än jag någonsin kunnat tro dessutom).

#19 Som du beskriver din fobi innan du fick Shelob. Så har jag det också, jag är livrädd jag skakar och gråter och vågar inte gå i närheten.

Skulle det komma en spindel (stor eller liten) springande mot mig, skulle jag få panikångest skrika och springa därifrån. Det är skit jobbigt faktiskt

#22 Ok, ja det är riktigt jobbigt med fobi…men som du ser så finns det (till min stora förvåning måste jag tillägga) hopp, även om man (under hela sitt liv) fått total panik vid åsynen av en spindel. Det kan bli bättre! 

Innan den här "resan" så hade jag aldrig trott på det själv ens. Jag har alltid tänkt "…jo, det kanske fungerar för andra, men min fobi är för stark, det går inte att göra någonting åt det". Jag har alltid tänkt att det inte skulle hjälpa mig att försöka "arbeta med min fobi" och att jag inte skulle kunna komma någon vart (oavsett vad jag skulle testa). Jag tänkte att fobin var så stark, att det bara var att acceptera den och leva med den för resten av mitt liv. 

Jag trodde att skulle jag ta hem en (för den tanken fanns ändå långt innan Shelob) fågelspindel, så skulle jag (trots min stora kärlek till djur, att jag är vegan osv.) inte klara av att sköta om den och därmed skulle den så småningom dö. Därmed kände jag inte att jag kunde ta hem en…jag må ha fobi men ville inte att ett djur skulle lida för min skull…även om det handlade om en "vidrig spindel". 

Sedan efter många år av att ha tänkt tanken flera gånger…"kanske skulle en fågelspindel kunna hjälpa mig" och efter att ha slagit bort tanken lika många gånger för att jag inte ville orsaka lidande och död hos ett djur (eller sitta vettskrämd vaken dygnet runt för att den läskiga varelsen fanns i min bostad😉); så hände någonting. 

Jag gav mig f@n på att jag skulle arbeta med fobin och att jag skulle ta reda på allt jag kunde om dessa "läskiga" djur. Ingen har ju dött (eller fått tokpanik…tror jag, haha) av att veta mer om någonting. Jag hade inga förväntningar på att fobin skulle förbättras för att jag kunde mer; jag kunde redan mycket om spindlar före detta "arbeta med fobin - ryck". Jag hade ofta hört "med kunskap så blir man mindre rädd, fobin beror på okunskap" osv. och trodde inte ett dugg på att det var så i mitt fall (det gör jag väl inte nu heller egentligen…som sagt jag kunde mycket även tidigare)…men mer kunskap ledde möjligtvis till mer fascination/intresse. 

Mer kunskap och mer och mer videos, bilder m.m. ledde dock till det jag väl knappt vågat hoppas på; en stark önskan om att ha en egen fågelspindel hemma. Det ledde till min enorma förvåning, till den där längtan som jag brukar få gällande andra djur;  men som jag inte trodde var möjlig med spindlar. 

Längtan infann sig…och plötsligt kände jag mig så redo jag någonsin kunnat bli och så "snubblade" jag på annonsen, en vacker ung dam till salu. Välkommen hem Shelob. Kort där efter började tankarna kring när jag ska skaffa nästa spindel och vilken art ska den vara, hur många vill jag ha, hur många får jag plats med osv. 

Jag är "spindelbiten" på ett bra sätt och hoppas på (och tror) att fobin kommer förbättras mer och mer ju längre tiden går. 

Tack vackra Shelob för att du finns och för att du hjälper mig att "omprogrammera" min hjärna. 

Till dig, du mest livrädda araknofobiker (du som är där jag var innan, till #22 och till alla andra som känner likadant): 

Finns det bara minsta lilla gnutta till intresse och fascination över dessa varelser, ja, då finns det hopp även för dig. Det går att bli mindre skräckslagen och det går att komma till en punkt där det inte känns som att fobin styr allt. 

Jag har mycket kvar att jobba på, men det blir verkligen bättre och bättre för varje dag som går och när man haft fobi hela livet…så kanske man får räkna med att det tar en stund att förändra sina känslor och instinkter. Att kommunicera med reptilhjärnan tar lite tid helt enkelt…men det går bevisligen. 

Hade någon talat om för mig att jag skulle skaffa en spindel (och vilja ha flera) i framtiden, för några år sedan (eller kanske bara för ett år sedan eller så) så hade jag sagt "du är tokig, aldrig att det kommer något dylikt över min tröskel ens".  

Nu funderar jag t.o.m. på att skaffa ytterligare ett djur som alltid skrämt mig (men som jag inte har någon direkt fobi för, det finns ju inte så många i trädgården, haha); en skorpion. Jag "snubblade" på dessa när jag försökte lära mig allt om spindlar och blev mer och mer fascinerad även av dessa varelser. Dessa små pansarvagnar som är självlysande under uv-ljus. De ser ut som någonting taget från urtiden eller kanske från yttre rymden och så lyser de grönaktigt (under uv-ljus alltså) också…jag menar, hur häftigt är inte det!? 

Kolla här t.ex. urhäftigt 😃 https://www.youtube.com/watch?v=oP2oZ51YM0o

Jag har faktiskt funderat på om jag skall ta hem en spindel, och kanske bli av med min spindelfobi också. men jag måste ha med mig familjen, så stackaren får mat och den omvårdnad som krävs, litar inte på att jag skall kunna ge det.

#24 Heja, heja, heja 🥳 Du klarar det! 

Om jag kan så kan du, det är jag övertygad om! 

I början darrade jag och var supernervös när jag skulle öppna terrariet och släppa ner en insekt. Nu är jag lugn, tar det lugnt och det känns inte så läskigt alls längre (utom den där lilla rusningen hon gjorde, haha…men jag behöll trots det lugnet och skrattade t.o.m. lite åt det hela😃).  

Jag älskar henne (hör och häpna…märkligt värre, haha) och bara tanken på att någonting skulle hända henne, får mig att känna mig ledsen. Jag var galet nervös inför att hon skulle ömsa (saker kan ju om man har otur gå fel då) så…konstiga saker kan hända!

En trösterik sak när det kommer till skötsel av ett djur man har fobi för; spindlar behöver inte så mycket för att vara nöjda och må bra. En mumsig insekt ibland och så en fylld vattenskål…sen är det i det närmaste klart. Man kan ju behöva plocka ut bajs/oätna foderdjur/rester (samt öms) någon gång ibland…men generellt så skitar de inte ner så mycket. 

Om man nu inte skaffar sig en trädlevande (men de är snabbare), som brukar ha en förkärlek för att "skjuta bajs överallt" (nybörjararterna i alla fall), haha. 

De gillar att lämnas i fred för det mesta och då kan man ju som fegis😉, bara titta på sin spindel på lite avstånd och sakta vänja sig mer och mer vid åsynen av sitt husdjur. Sitt läskigt fina nya husdjur 😃

Mmm. Ska fundera hur jag skall göra, måste ,som sagt, ha med familjen på det också :)

#26 Håller tummarna för att de är med på det. 

Hade jag föreslagit att skaffa spindel när jag bodde hemma, så hade det helt klart blivit tvärnej (fobi "runs in the family")😃…men nu har jag bara mig själv att fråga. Jag gick med på det…tveksamt men ändå😉, haha.

Jag har en enorm rädsla för spindlar och ormar, men ändå hänger jag här inne ibland för att titta lite😃 och detta är nog första gången i mitt liv jag tyckt en spindel varit fin!

#28 Ja, hon är fin min Shelob 😍 Läskigt fin som jag brukar säga, haha. Alltid varit livrädd för spindlar jag också…men samtidigt väldigt fascinerad….och så kom Shelob, hehe. 

Ormar däremot har jag alltid gillat…inte ägt någon hittills, men vill otroligt gärna skaffa mig en eller två.

I går ville hon äta igen…men efter att hon tagit emot sin mjölmask, så visade hon lite humör för första gången. Hon sparkade hår vid två tillfällen, en gång innan jag ens hunnit stänga locket och en gång då jag ställde tillbaka henne på sin hylla. Lilla tok, haha.

"Tack för käket, nu kan du dra!", haha 😂

Surpuppan Shelob mumsar på en mjölmask :-)

Lite nya Shelob bilder🕷

#31: så fin! 😍

#32 Ja, visst är hon 🙂

Lite nyare bilder på min fina dam ❤🕷

Hon växer på bra :)