Annons:
Etikett07-informationsblad-ormar
Läst 19016 ggr
[peter54]
12/16/08, 10:37 AM

Släktet kungssnokar - Lampropeltis

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Mjölksnokarna, kungssnokarna och bergskungssnokarna tillhör alla släktet Lampropeltis. Släktnamnet betyder ”skinande fjäll”. Samtliga släktets nio arter finns på den amerikanska kontinenten, från nordöstra Kanada i norr till Ecuador i söder.

Arterna

Släktet omfattas av följande nio arter (i bokstavsordning efter vetenskapligt artnamn):
*Gråbandad kungssnok (Lampropeltis alterna).
*Präriekungssnok (Lampropeltis calligaster), med tre underarter.
*Kungssnok (Lampropeltis getula), med för närvarande 7 underarter. *Mexikansk kungssnok (Lampropeltis mexicana), med tre underarter.
*Arizona bergskungssnok (Lampropeltis pyromelana), med två underarter. *Ruthvens kungssnok (Lampropeltis ruthveni).
*Mjölksnok (Lampropeltis triangulum), med 25 underarter.
*Webbs kungssnok (Lampropeltis webbi).
*Kalifornisk bergskungssnok (Lampropeltis zonata), med 7 underarter.

Bilderna visar hur arterna ser ut och visar bilderna i följande ordning.

Bild 1

Juvenil kalifornisk kungssnok (Lampropeltis getula californiae), desert
phase.

Bild 2

Vuxen spräcklig kungssnok (Lampropeltis getula holbrooki).

Bild 3

Halvvuxen sinaloamjölksnok (Lampropeltis triangulum sinaloae).

Bild 4

Juvenil San Pueblomjölksnok (Lampropeltis triangulum campbelli).

Bild 5

San Luis Potosi-kungssnok (Lampropeltis mexicana mexicana).

Bild 6

Juvenil variabel kungssnok (Lampropeltis mexicana thayeri).

Bild 7

Juvenil gråbandad kungssnok (Lampropeltis alterna)

Bild 8

Juvenil Queretarokungssnok (Lampropeltis ruthveni).

Bild 9

Juvenil Chihuahua bergskungssnok (Lampropeltis pyromelana knoblochi).

Bild 10

Juvenil San Pedro bergskungssnok (Lampropeltis zonata agalma).

Samtliga bilder är tagna av Peter Martinelle.

Juvenil kalifornisk kungssnok (Lampropeltis getula

Vuxen spräcklig kungssnok (Lampropeltis getula holbrooki)

Halvvuxen sinaloamjölksnok (Lampropeltis triangulum sinaloae).

Juvenil San Pueblomjölksnok (Lampropeltis triangulum campbelli).

San Luis Potosi-kungssnok (Lampropeltis mexicana mexicana).

Juvenil variabel kungssnok (Lampropeltis mexicana thayeri).

Juvenil gråbandad kungssnok (Lampropeltis alterna)

Juvenil Queretarokungssnok (Lampropeltis ruthveni).

Juvenil Chihuahua bergskungssnok (Lampropeltis pyromelana knoblochi).

Juvenil San Pedro bergskungssnok (Lampropeltis zonata agalma).

Inom systematiken sker förändringar fortlöpande. Exempelvis är det inte länge sedan den gråbandade kungssnoken räknades som en underart till den mexikanska kungssnoken. Arizona bergskungssnok räknas numera vetenskapligt som en art indelad i bara två underarter, men hos terrariefolket behåller man den gamla indelningen med fyra underarter som gällde fram till 1966. Kungssnokens sju underarter har en lång rad varianter som står på gränsen till egen underartsstatus, så där kommer förändringar sannolikt att ske inom överskådlig tid.

Föda

Lampropeltisarterna är alla opportunister och äter det mesta de kommer över förutsatt att storleken är rätt. Det kan vara smågnagare och andra mindre däggdjur, fåglar och deras ägg, ormar och ödlor, groddjur och när ormarna är nykläckta, även insekter och mask. I fångenskap lever de i högsta välmåga av möss och mindre råttor.

Vanligast

Två av arterna tillhör de mest vanliga terrariedjuren, nämligen kungssnoken (Lampropeltis getula) och mjölksnoken (Lampropeltis triangulum). Mjölksnoken är den art som har den största utbredningen inom släktet, från Ontario, Kanada till Colombia i Sydamerika. De övriga sju arternas utbredningsområden håller sig inom USA och Mexiko.

Mjölksnok

Skönheten hos de här ormarna hänger förstås samman med de fantastiskt vackra färgerna. Mjölksnokarna är röd-/svart- och vit- eller gulbandade, men även en del andra färg- och mönsterkombinationer förekommer. Färgerna och mönstret är ett så kallat ”mimicry”, alltså en efterhärmning av de giftiga korallormarnas utseende för att på så sätt avskräcka eventuella angripare, med -”försök inte bita mig, jag är giftig”! Naturligt bedrägeri ur den högre skolan.

Namnet mjölksnok har uppkommit genom missuppfattningen att de besökte ladugårdarna för att tjuvmjölka kor, när de i själva verket kom dit för att där finns smågnagare. En likartad myt finns dokumenterad även för vår egen svenska snok, som uppehåller sig nära ladugårdarna för att lägga sina ägg i dyngstackarna.

De mest förekommande underarterna av mjölksnok i terrarium är Sinaloamjölksnok (L. t. sinaloae), San Pueblomjölksnok (L. t. campbelli), samt honduransk mjölksnok (L. t. hondurensis). De två förstnämnda återfinner man i Mexiko, medan den honduranska mjölksnoken förekommer i Centralamerika.
Låglandsvarianterna sinaloae och hondurensis är förhållandevis stora underarter som blir mellan 130 och 160 cm långa, medan den bergslevande San Pueblomjölksnoken håller sig runt metern i längd.

Kungssnok

Av kungssnoken (Lampropeltis getula) finns som nämnts för närvarande sju underarter. Kungssnokens finns i väster från södra Oregon, Kalifornien och österut. I söder över Texas ökenområden och vidare österut genom ”central plains” prärieområden norrut till Iowa, samt i hela östra USA upp till New Jersey. De är oftast färgade i svart eller brunt och vitt eller gult. Hos en av den floridanska kungssnokens lokalvariationer, ”brooksi”, finns också lite rött i färgsättningen. Arten kungssnok kallas ibland ”kedjesnok” på svenska. Egentligen är det bara den östliga kungssnoken (Lampropeltis getula getula) som heter så, på engelska ”chain kingsnake”, men namnet kedjesnok har i Sverige lite slarvigt kommit att avse alla sju av kungssnokens underarter.

Den i terrarium mest förekommande varianten är utan tvekan den kaliforniska kungssnoken (Lampropeltis getula californiae). Denna underart finns i ett nästan oräkneligt antal färg- och mönstervarianter. Den kaliforniska kungssnoken har följande utbredningsområde; hela Kalifornien, norrut in i Oregon, österut genom södra halvan av Nevada och in i södra Utah, söderut till västra Arizona samt ner över norra delen av Baja California på den mexikanska sidan. De är kända för att korsa sig med ökenkungssnok (L. g. splendida) och svart mexikansk kungssnok (L. g. nigritus) i Arizona.

Lampropeltissläktet tillhör de så kallade ”konstriktorerna”, vilket innebär att de kramar ihjäl sitt byte precis på samma sätt som boa- och pytonormar gör.

Övriga kungssnokar

Den gråbandade kungssnoken (Lampropeltis alterna) och den mexikanska kungssnoken (Lampropeltis mexicana) med sina tre underarter är också ganska vanliga i terrarierna. Av de ”röda” kungssnokarna är Arizona bergskungssnok (Lampropeltis pyromelana) ganska vanlig i terrarier, medan den kaliforniska bergskungssnoken (Lampropeltis zonata) förekommer mer sparsamt. Ruthvens kungssnok (Lampropeltis ruthveni) är också ganska sparsamt förekommande, liksom präriekungssnoken (Lampropeltis calligaster).

Kannibaler

Alla Lampropeltis är kannibalistiska och i naturen jagar de andra mindre ormar, även artfränder. De kan i vissa fall även angripa ormar som är längre än vad de själva är, åtminstone smalare sådana som exempelvis råttsnokar. Kungssnokarna har förmågan att trycka ihop bytet genom så kallad ”spinal compression”. Vissa av Lampropeltisarterna är mer utpräglade ormjägare än andra, exempelvis kungssnoken (L. getula), men i en given situation angriper samtliga Lampropeltis andra ormar om dessa är avsevärt mindre i storlek än de själva. Det är med andra ord inte lämpligt att ha de här ormarna tillsammans med andra, särskilt inte om de skiljer i storlek.

Övervintring

Ormar går inte i dvala i ordets bokstavliga bemärkelse, men de arter som i naturen lever inom den tempererade klimatzonen, det vill säga där det råder fyra årstider, behöver vintervila. Processen inleds med en minst tre veckor lång tarmtömningsperiod. Ormen behöver vara helt tom innan man sänker ner temperaturen, annars kan eventuella matrester i mag-tarmkanalen ruttna. Tömningsperioden sker i normal temperatur.

Därefter sänker man successivt temperaturen över en cirka tio dagar lång period. Man sänker också ljustimmarna samtidigt. I vintervilan bör temperaturen inte överstiga 15°C och inte vara lägre än 10°C. Det kan vara helt mörkt eller bara något svagt ledljus. Så får ormen tillbringa åtta till tolv veckor innan man vänder proceduren och trappar upp temperaturen och ljuset igen. Ungefär en vecka efter det att normala förhållanden uppnåtts kan man prova att mata försiktigt. Om man har för avsikt att para djuren bör de få äta minst två gånger innan man släpper ihop dem, så att de inte är hungriga och ger sig på varandra.

Under vintervilan är ormens metaboliska system (mag- tarmkanalen) helt avstängt och i den låga temperaturen förlorar ormen inte märkbart i vikt.
Självklart skiljer sig behovet av vintervila efter varifrån geografiskt ormen har sitt ursprung. Bergslevande arter som kaliforniska bergskungssnok och Arizonabergskungssnok, behöver längre vintervila än låglandsarter från samma region.

Uppfödning

Både kungssnokar och mjölksnokar är förhållandevis lätta att föda upp i fångenskap. Detta medför att det är ytterst sällsynt att vildfångade exemplar kommer in på marknaden, vilket naturligtvis är bra.

Efter den sex till tolv veckor långa vintervilan tar man upp ormarna och matar dem ett par gånger. Därefter kan man prova att släppa ihop dem. Ofta parar de sig genast, men om detta inte sker kan man ta isär och prova att släppa ihop igen några dagar senare. Under parningen slingrar de sig runt varandra och rör sig ryckigt och knyckigt. En del bitande förekommer också ofta, särskilt hos getula. Man får se till att bitandet inte övergår i ätbeteende. Honan brukar ömsa cirka tio dagar innan hon lägger äggen sex till åtta veckor efter parningen. Mellan fyra och tio ägg är vanligast, men hos getula kan det bli ända upp till två dussin ägg om honan är mycket stor. Äggen placeras i fuktig Vermiculite, en del vatten till tio delar Vermiculite. Sedan ska äggen ligga i 29°C i omkring 55-60 dagar innan de kläcks.

Äggkläckare

Det finns en rad bra äggkläckare i olika storlekar att köpa, men man kan också enkelt ordna en egen så kallad våtkläckare. Man tar ett akvarium, volym 75 till 150 liter brukar bli lagom. Täckglasen får inte ha för stora öppningar eftersom då går det inte att upprätthålla hög temperatur och hög luftfuktighet. Lägg en helt vanlig tegelsten i botten av akvariet och fyll upp med vatten till tegelstenens kant, inte över. I vattnet lägger man en doppvärmare av termostatmodell och ställer in denna så att lufttemperaturen i kläckaren blir 29°C. Ställ sedan ner en vanlig blomkruka med den fuktade Vermiculiten i och placera äggen till hälften täckta av Vermiculiten.

Man måste också förse krukan med något slags droppskydd så att inte kondensdroppar hamnar på äggen, då möglar de. Personligen brukar jag använda en uppochnervänd djup tallrik med ett par blyertspennor emellan så att det inte blir lufttätt. Man kan också lägga en finmaskigt nät över krukan under droppskyddet för att förhindra att småormarna hamnar i den varma vattnet när de kläckts.

Ungarna

Ungarna placeras i varsin liten plastbox med en vattenskål och ett gömsle. Hushållspapper är bra som bottenmaterial, då ser man lätt när avföringen kommer. Efter cirka tio dagar ömsar ungarna och efter det kan man erbjuda mat, en nyfödd muspinkie.

I fångenskap

Att hålla kungssnokar i terrarium är oftast förhållandevis lätt. En del arter är knepiga att föda upp på musdiet eftersom de är utpräglade ödlejägare i naturen. Detta gäller i första hand bergskungssnokarna. Generellt är kungssnokar fredliga och lätthanterliga. Givetvis finns det aggressiva individer, men de är oftast endera svältfödda eller illa behandlade och brukar gå att få ordning på med tålamod och försiktighet. Fångenskapsuppfödda exemplar av i stort sett samtliga arter och underarter inom släktet finns att tillgå på marknaden.

Följande tre Lampropeltis hittar du inte på marknaden:

*Webbs kungssnok (Lampropeltis webbi) är alldeles nyupptäckt och nyligen vetenskapligt beskriven.
*Todos Santos bergskungssnok (Lampropeltis zonata herrerae), eftersom ön där den förekommer utanför Baja California inrymmer en amerikansk militärbas och privatpersoner får inte beträda ön.
*South Florida Mole Kingsnake, (Lampropeltis calligaster occipitolineata), är mycket sällsynt och beskrevs vetenskapligt så sent som 1987.

Peter Martinelle ©2008
Annons:
AndreasS
12/16/08, 11:16 AM
#1

Intressant läsning och bra skrivet.


Mvh: Andréas "Bubben" Sandberg | 021media.se - Västerås hetaste nyhetsbilder | En blogg om min vardag, med psykisk ohälsa - Bubben´s | Forza Grönvitt 100% kärlek

Akrafia
2/1/09, 12:52 AM
#2

Mycket fina bilder och bra fakta :D

Asa-N
2/1/09, 10:24 AM
#3

Dottern vart kär i en Kalifornisk Kungssnok på mässan igår Skrattande den var väldigt fin det måste jag hålla med om.

koffra
2/1/09, 1:40 PM
#4

Kanonartikel och snygga bilder !

Snyggt Peter !

Upp till toppen
Annons: