Annons:
Etikett07-informationsblad-ormar
Läst 16273 ggr
[peter54]
10/25/08, 5:32 PM

Chihuahua bergskungssnok

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Bland bergskungsnokarna återfinner man flera av de trevligaste ormarna man kan hålla i terrarium. Den här artikeln beskriver en av de mest färgstarka representanterna.

Lazinas4b.jpg

Artpresentation
Sonora bergskungssnok är artnamnet på denna vackra, röda representant ur Lampropeltissläktet. Här i Sverige kallar man hela artkomplexet för ”smalbandad röd kungssnok”, vilket enligt min uppfattning är ett tämligen missvisande namn. Tidigare var arten uppdelad i fyra underarter, men inom taxonomin har man numera bantat antalet erkända underarter till två, nämligen Arizona bergskungssnok (Lampropeltis pyromelana pyromelana) och Chihuahua bergskungssnok (Lampropeltis pyromelana knoblochi). De två underarterna Huachuca bergskungssnok (L. p. woodini) och Utah bergskungssnok (L. p. infralabialis) anses nu av taxonomerna bara vara lokala färgvarianter av Arizona bergskungssnok (L. p. pyromelana). Inom hobbyherpetologin går man däremot åt rakt motsatt håll. Inte bara behåller man de fyra ursprungliga underartsuppdelningarna, utan går ytterligare ett steg och delar upp underarterna i flera olika teckningsvarianter.

Jag ska berätta om underarten Chihuahua bergskungssnok (L. p. knoblochi), som ibland också kallas Tarahumara bergskungssnok och är den enda av underarterna som enbart förekommer i Mexiko. I en del litteratur hävdas att rekordet är 102 cm, vilket påstås innehas av en 17 år gammal hane. Detta stämmer dåligt med dagens verklighet, jag har själv en hane som är omkring 115 cm lång. Steven Osbourne som är en respekterad uppfödare och författare menar att Chihuahua bergskungssnok kan nå minst 132 cm.

Beskrivning
Grundfärg vit, med röda och svarta mönsterinslag. Denna underart har inte den annars så typiska tvärbandade teckningen, den är istället sadeltecknad med mellan 42 och 72 röda sadlar. Sidorna har oftast ett kedjeliknande rombmönster i rött med svarta kanter på vit botten. Buken är blekröd och svart. Det är i allmänhet mycket lätt att identifiera arten Sonora bergskungssnok genom dess mycket typiska huvudteckning; vitt huvud med en svart hätta som förbinder ögonen. Underarten Chihuahua bergskungssnok avviker något genom att ofta ha mycket eller lite inslag av rött i huvudteckningen, kantat av svart och ofta en vit fläck mitt i det röda.

Utbredning och habitat
Mojarachicregionen i Chihuahua, Mexiko i elevationsavsnittet mellan 900 och 2700 meter över havet. Biotopen består av skogbevuxen bruten bergsterräng med tall, ek och ädelgran. Enbuskar, chaparral och riklig örtförekomst utgör undervegetationen som kan vara varierande gles eller mycket tät.

Levnadssätt
Chihuahua bergskungssnok är dagaktiv, en anpassning som har att göra med dess huvudsakliga bytesval, små dagaktiva ödlor. Trots att det handlar om Mexiko som räknas till den subtropiska klimatzonen, är klimatet där Chihuahua bergskungssnok återfinns ganska svalt på grund av den höga höjden och nätterna kan vara mycket kalla. Bergskungssnokar i allmänhet trivs följdaktligen inte i tropisk värme och de mår synbart dåligt redan när temperaturen i terrariet går över 27°C. De växer ganska långsamt jämfört med andra colubrider och det kan vara svårt att få upp dem i produktivt gångbar storlek på tre år. Ofta tar det fyra år att få dem stora nog att producera ägg. Små juveniler kan emellanåt ha svårt att acceptera musdiet, men det går oftast bra efter några försök. I värsta fall får man ta till knep som att droppa ödleextrakt på muspinkisen.

Hållande och skötsel
De här ormarna är en ren fröjd att hantera, de är lugna och snälla redan från späd ålder. De bits aldrig och mäskar ytterst sällan. Redan med måttlig hantering, kanske ett par gånger i månaden eller så, blir de handvana och man får en mycket lättjobbad orm som inte sprattlar som en nyfångad fisk i händerna, vilket annars är vanligt med särskilt små colubrider. De kräver inga jätteytor, det går alldeles utmärkt med ett terrarium med bottenyta på cirka 70 x 40 cm och ungefär 40 cm höjd eftersom de sällan klättrar. Man kan välja bottensubstrat efter smak, jag använder sand och torvmull, halva terrariet med det ena och halva med det andra. Gömsle och grenar på torvsidan, gömsle och stenparti på sandsidan. Plastmurgröna som slingrar över hela inredningen. En vattenskål stor nog att rymma hela ormen är helt nödvändig eftersom den går ner i vattnet så snart temperaturen går över 27°C. Jag använder belysning av typ lågenergilampa och jag har även en liten värmematta under ett hörn, men där ligger de här ormarna aldrig vad jag har sett.

Utfodring
Hela det första levnadsåret matar jag med muspinkies i ökande storlek ju äldre ormarna blir. Andra året får de musfuzzies eller små råttpinkies och tredje året går jag över till större råttpinkies. En del individer vill inte äta håriga bytesdjur och dessa ormar blir kvar på stora råttpinkies, medan andra så småningom accepterar vuxna möss. De allra minsta försöker jag mata var fjärde till sjätte dag, men annars varierar matningsintervallet mellan sju och fjorton dagar. Vanligen är det inga problem att få de här ormarna att äta under hela den aktiva delen av året, men en del Chihuahua bergskungssnokar äter ibland bara under halva året och vill inte ha mat under den andra halvan. Det finns till och med exempel på individer som bara vill äta under tre månader av ett år och då gäller det att försöka mata på ordentligt under den tiden.

Vintervila
Man måste inte vintervila Chihuahua bergskungssnok, men det är en fördel att erbjuda dem det. Dels fungerar deras metabolism bättre med den naturliga vintervilan och dels är det svårt eller näst intill omöjligt att få dem att para sig utan föregående vintervila. Hanarna brukar heller inte kunna producera livsduglig sperma om de inte vintervilas. De brukar signalera själva när det börjar bli dags för vila någon gång i september eller tidigt i oktober. Då är det bara att ”lyda” deras signaler, för annars kommer de att tappa väsentligt i vikt under sin matvägran i normal temperatur. Man inleder med den vanliga tre veckor långa tarmtömningsfasen, då ormarna får gå i normal temperatur utan mat. Därefter sänker man ljustimmar och temperatur successivt under ett par veckor ner till cirka 12°C och mörker. Vintervilan bör inte vara kortare än 10 veckor och man kan sträcka den ända till 20 veckor. Därefter vänder man proceduren och ökar temperaturen under ett par veckors tid upp till normala 22 till 25°C och samtidigt ökar man ljustimmarna.

Parning och ägg
Någon vecka efter vintervilans avslutande kan man börja mata försiktigt. Börja med ett ganska litet bytesdjur och öka successivt på storleken efter hand. När hanen ömsat första gången efter vintervilan kan man prova att släppa ihop dem för parning. Man ser genast om de är intresserade av att para sig genom att de börjar ”rycka och knycka” samtidigt som de pressar kropparna mot varandra. Kopulationen kan pågå från några minuter till flera timmar. Det tar sedan mellan fem och åtta veckor, lite beroende på om honan ovulerat tidigt eller ej, innan hon lägger äggen. Ungefär tio till fjorton dagar före äggläggningen ömsar honan och då är det lagom att ställa in en äggläggningsbox. Man kan använda en tvåliters glassbox med ett lagom stort hål i ena kortsidan och lägga fuktig Vermiculite eller sphagnum i boxen. När hon lagt äggen placerar man dem i kläckaren i 27 till 29°C och runt 80 till 90 % relativ luftfuktighet. Äggen kläcks efter cirka 55 till 70 dygn beroende på vilken temperatur de haft. Ungarna lever av gulsäcken tills dess att de ömsat första gången cirka åtta till fjorton dagar efter kläckningen. Därefter matas de med en nyfödd muspinkie.

Färg/teckningsvarianter
Chihuahua bergskungssnok delas av de verkligt entusiastiska pyromelanaägarna och av en del professionella uppfödare upp i tre olika varianter.
Typ 1 har jämna rektangulära orange eller röda band kantade av smala svarta linjer och svartröda fläckar i ryggens vita fält. Låga eller medelhöga vita sidofält. En orange eller röd fläck på huvudet.
Typ 2 har små ovala sadelformade röda fläckar med bred svart kant och sidornas vita fält går högt upp och är uppblandade med lite rött och mycket svart. En röd fläck kan förekomma på huvudet.
Typ 3 har jämna ljust orange band kantade med tunna svarta linjer som ofta spjälkas upp och försvinner. Låga vita sidolinjer. En orange fläck på huvudet. Varianten känns lätt igen på sin kraftigt reducerade förekomst av svart pigment och ljusa orange undersida.

Tillgänglighet
På grund av Mexikos mycket stränga djurskyddslagar går det inte att tillföra nya individer utifrån och antalet producerande exemplar i fångenskap är begränsat jämfört med de i USA förekommande varianterna av arten. Följdaktligen betingar Chihuahua bergskungssnok ofta högre pris än andra pyromelanor på marknaden, men numera finns ändå ganska stor tillgång på svenskfödda individer.

Allmänt
Chihuahua bergskungssnok anses av de flesta pyromelanaentusiaster vara den underart som är minst krånglig att hålla i terrarium och den som är lättast att föda upp från nykläckt juvenil. De äter ofta så länge de matas under hösten, medan exempelvis L. pyromelana woodini är känd för att ibland bara äta under tre månader varje år. Alla ödleätande ormar är emellanåt krångliga att få igång på musdiet. Om de inte startar själva, brukar man kunna tvångsmata med en svans från en vuxen mus var fjärde dag under ett par veckor så att man får igång metabolismen och hungerkänslan, därefter går det ofta bra att få dem att äta själva. Enstaka individer bjuder dock större motstånd och då kan man bli tvungen att mata med småödlor.

Foto: peter54

Annons:
Upp till toppen
Annons: