Annons:
Etiketter07-informationsblad-ormarartiklar
Läst 19810 ggr
[peter54]
11/7/07, 10:43 PM

En liten informationstext om mjölksnokar

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag gillar inte epitetet ”faktablad”, eftersom det sällan är ren fakta i dem. Istället skulle jag vilja kalla detta informationsblad om mjölksnokar (Lampropeltis triangulum).

Mjölksnoken är uppdelad i 25 underarter och utbredningsområdet sträcker sig från Ontario, Kanada i norr, till Colombia i söder. De olika underarterna är mycket varierande i nästan alla avseenden som färg/teckning, storlek, habitat och bytesval. Vissa, som exempelvis scharlakansmjölksnoken (L. t. elapsoides) blir ofta bara 50 cm som vuxen, medan den svarta mjölksnoken (L. t. gaigeae) kan nå 180 cm. Den svarta mjölksnoken är för övrigt en orm som helt förändrar sitt utseende med åldern. Den börjar sitt liv som trefärgad med ”vanlig” svart-vit-röd mjölksnoksteckning, men ju äldre den blir, desto mer övergår den i svart tills den slutligen är helt och hållet svart. De olika underarterna bebor allt ifrån ren regnskog till öken, från havsnivå upp till 2700 m ö h. Mjölksnokarnas svart-vit-röda färger och teckning är ett så kallat ”mimicry”, i detta fall för att efterlikna den giftiga korallormen. Man kan lätt skilja farlig från ofarlig genom att hos de farliga korallormarna gränsar varningsfärgerna direkt till varandra dvs rött och gult/vitt möts, medan hos mjölksnokar avgränsas varningsfärgerna av svarta fält. Bara en enda underart av mjölksnoken saknar den här skyddsteckningen och det är den östliga (L. t. triangulum) eftersom korallormen aldrig har förekommit i dess nordöstliga utbredningsområde. Denna underart härmar istället rävsnokens utseende. Namnet mjölksnok uppstod för länge sedan när folk såg dem i ladugårdar där de jagade smågnagare och fick för sig att de tjuvmjölkade kor.

Här är en förteckning över samtliga 25 underarter av mjölksnok:
Guatemalamjölksnok (L. t. abnorma)
Lousianamjölksnok (L. t. amaura)
Andernas mjölksnok (L. t. andesiana)
Mexikansk mjölksnok (L. t. annulata)
Jaliscomjölksnok (L. t. arcifera)
Blanchards mjölksnok (L. t. blanchardi)
Pueblomjölksnok (L. campbelli)
New Mexico/Big Bend mjölksnok (L. t. celaenops)
Conants mjölksnok (L. t. conanti
Dixons mjölksnok (L. t. dixoni)
Scharlakansmjölksnok (L. t. elapsoides)
Svart mjölksnok (L. t. gaigeae)
Central Plains mjölksnok (L. t. gentilis)
Honduransk mjölksnok (L. t. hondurensis)
Equadormjölksnok (L. t. micropholis)
Blek mjölksnok (L. t. multistrata)
Nelsons mjölksnok (L. t. nelsoni)
Västlig Centralamerikansk mjölksnok (L. t. oligozona)
Östlig Centralamerikansk mjölksnok (L. t. polyzona)
Sinaloamjölksnok (L. t. sinaloae)
Smiths mjölksnok (L. t. smithi)
Stuarts mjölksnok (L. t. stuarti)
Röd mjölksnok (L. t. syspila)
Utahmjölksnok (L. t. taylori)
Östlig mjölksnok (L. t. triangulum)

I Sverige är tre underarter mer förekommade som terrariedjur än övriga, de är San Pueblomjölksnok, Sinaloamjölksnok och honduransk mjölksnok. Andra i svenska terrarier ofta förekommande underarter är Stuarts mjölksnok och Nelsons mjölksnok. Den sistnämnda används ofta i korsningsavel för framtagning av olika färgvarianter.

San Pueblomjölksnoken är en medelstor mjölksnok, ofta runt 90 cm, sällan mer än en meter lång, ganska kraftigt byggd. De röd-vit-svarta ringarna är ganska jämnbreda. En del har en mycket lång första ljus markering som börjar bakom ögonen och fortsätter långt ner på nacken, de brukar kallas ”sockhead”. San Pueblomjölksnoken lever i öken/halvöken i bergen i Pueblo, Morelos och Oaxaca i Mexico på höjder ofta överstigande 1500 m ö h. Den lever av smågnagare, småödlor, småormar och fåglar. I fångenskap är den en välfungerande orm, lätt att föda och hålla. En del individer är nervösa av sig och brukar ”mäska” när man tar dem i händerna. Äldre exemplar mörknar betydligt i färgen och blir ofta mörkt grå i de vita fälten. Förhållandevis stora kullar ägg för en orm under metern, upp till 10 ägg som kläcks efter ca 57-60 dagar i 29°C. Om honan får ordentligt med mat efter äggläggningen, lägger hon ofta ytterligare en kull ägg cirka 6-8 veckor efter den första. Det finns till och med exempel på tre kullar under en och samma säsong.

San Pueblo - Foto:Peter Martinelle

San Pueblo - Foto:Peter Martinelle

Sinaloamjölksnoken räknas till de större mjölksnokarna, upp till 130 cm lång, ibland mer. Den är något mer smäckert byggd än Pueblomjölksnoken. De röda ringarna är mycket breda, avbrutna av smala vita ringar omgärdade av nästan lika smala svarta. De har svart huvud och ibland vit nosspets. Huvudet är lite mer långsmalt jämfört med San Pueblomjölksnokens lite breda huvud. Den kommer ifrån Sinaloaöknen i Mexico, där den lever på låg altitud i skog- och busklandskap i flodernas dalgångar. Den lever i naturen på smågnagare och fågelungar, samt småödlor. I fångenskap är vuxna Sinaloamjölksnokar något av det mest lätthanterliga man kan tänka sig. De bits sällan eller aldrig och mäskar gör de bara som juveniler. Den här mjölksnoken har en ”blankare” framtoning än många andra underarter av mjölksnok och den behåller färgen bättre än San Pueblomjölksnoken när den blir äldre. Kullarna är ofta något större, upp till 12-13 ägg. Kläckningstid ca 55-60 dagar i 29°C. Denna mjölksnok är en av de senast upptäckta underarterna, den beskrevs av vetenskapen först 1978. Numera har en färgvariant med vita fläckar/sadlar omgärdade av en svart ring blivit ganska vanlig, även enfärgat röda individer med svarta huvuden förekommer.

Sinaloa - Foto:Peter Martinelle

Sinaloa - Foto:Peter Martinelle

Den honduranska mjölksnoken förekommer som namnet antyder i det Centralamerikanska landet Honduras, men förekommer också i delar av angränsande Nicaragua och nordöstra Costa Rica. Den lever i regnskog på låg till medelhög altitud. Bytesval i naturen är småödlor, gnagare, mindre ormar och fåglar. Den är en oerhört aggressiv i sitt ätbeteende och därför mycket lätt att föda upp i fångenskap. Den räknas till de allra största underarterna av mjölksnok, ofta överstigande 150 cm i terrarium. Den förekommer i en rad olika färgvarianter, de mest allmänna är den trefärgade och den orange-röd-svarta så kallade ”tangerine phase”. Även den form som saknar rött pigment, ”anerythristic phase” eller rätt och slätt ”anery” med grå ringar istället för de röda förekommer ganska allmänt i terrarierna. Den kan ibland vara lite mer nervös även som vuxen än de två föregående och det förekommer ibland, dock numera ganska sällsynt, en och annan ganska ilsken individ.

Hondurensis - Foto:Peter Martinelle

Hondurensis - Foto:Peter Martinelle

När det gäller hållande av mjölksnokar finns inga riktigt generella regler eftersom underarterna lever i såpass skilda miljöer. Man måste anpassa terrariet efter vilken underart det handlar om. San Pueblomjölksnokar hålls bäst på sand eller sandblandad torv, med miljö av stenpartier och suckulenta växter. Sinaloa bör ha torv med lite sandblandning på botten, kanske täckt med ormbunksblad eller liknande, robust växlighet av exempelvis murgröna, hibiscus eller motsvarande. Honduransk mjölksnok ska ha närmast regnskogsklimat i terrariet. Man ska alltid ha friskt vatten i en skål stor nog för ormen att helt täcka kroppen. De flesta mjölksnokar är mer eller mindre nattaktiva och måste ha bra gömställen som är helt skyddade från insyn som ihåliga stubbar, barkstycken eller motsvarande. Även temperatur- och luftfuktighetskraven skiljer mycket underarterna emellan, även här måste man ha koll på underartens ursprung geografiskt och habitatsmässigt.

Peter Martinelle
p_martinelle@hotmail.com

Av: Peter54

  • [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('peter54'))
  • [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('peter54', 'Contact.aspx'))

Datum för publicering

  • 2007-11-07
  • Redigerat 4/12/22, 8:20 PM av Niklas
Annons:
KamillaB
11/7/07, 11:04 PM
#1

Vilken superbra artikel!

AndreasS
11/8/07, 5:38 PM
#2

Kanon artikel Peter


Mvh: Andréas "Bubben" Sandberg | 021media.se - Västerås hetaste nyhetsbilder | En blogg om min vardag, med psykisk ohälsa - Bubben´s | Forza Grönvitt 100% kärlek

[peter54]
11/8/07, 10:36 PM
#3

Tack

vanessa
11/10/07, 3:08 PM
#4

Det var mycket intressant läsning. Sådana artiklar äter jag som godis. Så tack för lördagsgodiset :-). /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Wassago
1/3/08, 1:36 AM
#5

Kan bara instämma med övriga inlägg! Du sätter kvalitets ribban mycket högt!

Kanon!!

Upp till toppen
Annons: