# Hybridavel Author: Smilla W Undrar om någon här är bra på det här med hybridavel bland snokar. främst mjölk- och majssnok men även kungssnok och andra sorter.  Hur stor är chansen att det blir något resultat gemtemot individer av samma art? Blir ungarna fertila eller ej? ## Comment 1 Author: [Borttaget] De flesta amerikanska medelstora snokar går att korsa och få avkomma av. Tyvärr blir de flesta också fertila. Jag är starkt negativ till sådan avel eftersom inte många ungar i korsningsavel blir något som någon vill ha, de flesta blir "mutts", slit-och-släng-djur. Dessutom är det redan så att många som äger exempelvis en mjölksnok inte vet vad för slags mjölksnok de har. Hybridiseringen leder bara till ännu större förvirring och efter några generationer är det ingen som vet vad för slags snok det är. ## Comment 2 Author: Smilla W Okej, tack för svar! Kan tänka mig det, det vire ju en helt annan sak om ungarna i sin tur inte var fertila. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Problemet, om man nu kan kalla det problem, med hybridavel är inte att det inte går att korsa arterna, utan snarare att de i någon mån har dels lite olika parningsbeteenden som kan ledan till att de inte reagerar på varandra. Dels att de också i någon mån kan ha utvecklat olika feromon som leder till samma sak, att de inte reagerar på varandra. Det är också en stor risk att släppa ihop kungssnokar med andra arter eftersom det lätt kan bli så att kungssnoken äter sin partner istället för att para sig med den. En del arter korsar sig naturligt, även om detta är mindre vanligt. Vanligare är att underarter inom samma släkte, där underarternas utbredningsområden gränsar till varandra, korsar sig. Ett sådant exempel är "Coastal Plains milksnake (Lampropeltis triangulum temporalis)", som är en naturlig hybridisering mellan östlig mjölksnok (Lampropeltis triangulum triangulum) och scharlakansmjölksnok (Lampropeltis triangulum elapsoides). Denna hybridisering upptäcktes första gången 1938 och sedan dess har diskussionen om "temporalis" ska få egen underartstatus pågått eftersom den är förhållandevis vanlig. ## Comment 4 Author: NiklasTyreso Majsormar är vanligen timida, lugna och de äter inte sina artfränder, meeen... Det förekommer att majsormar korsas med mer temperamentsfull andra arter, med ormätande kungssnokar och med ormar som myskar och luktar illa när de hanteras. Sådana egenskaper vill man inte korsa in bland majsormar! Idag finns det morfer av majsormar som är erkända som hybrider (ultra). Sunkissed majsormarna har ett mönster som liknar floridanor och de är kända för att ofta kunna vara temperamentsfulla. Jag har de senaste åren hört ovaligt många rapporter att majsormar kan äta artfränder, men jag hörde det aldrig på 90-talet. Det går alltså att korsa in riktigt dåliga egenskaper i en från början bra djurart i fångenskap. ## Comment 5 Author: Smilla W Tack båda två för svaren! I det stora hela ser det ut som att Hybridavel inte är någon bra ide. Men det är ju alltid kul att lära sig något nytt, vilket det känns som att jag precis har gjort! ## Comment 6 Author: [Borttaget] #4 Nja, det där är nog sanningar med en del modifikationer. Även om samtliga 13 arter inom Lampropeltis-släktet är ormätare, så är det bara de som tidigare ingick i getula-komplexet som är aktiva ormjägare. De fem arterna används sällan för hybridavel eftersom det alltid finns en risk för att kungssnoken äter upp sin tilltänkta partner istället för att para sig med den. Övriga Lampropeltisarter äter bara andra ormar som är avsevärt mycket mindre, alltså till exempel när en vuxen individ stöter på en liten juvenil. De hybridiseringar mellan exempelvis majsorm och mjölksnok som förekommer blir inte automatiskt ormätare. Hybridaveln syftar ofta till att få fram intressanta färger och mönster och då är de trefärgade Lampropeltisarterna, exempelvis mjölksnokar,  bättre lämpade än de tvåfärgade (svartvita eller brungula). Det där med mäskande är en stressrelaterad försvarsmekanism i brist på annat försvar hos både snokar som dödar genom konstriktion av bytesdjuret och andra som exempelvis strumpebandssnokar och vår egen svenska snok. Det innebär att mäskandet inte är kopplat till ett släkte eller en art, utan snarare till olika individers stresskänslighet. Det finns med andra ord individer av majsorm som mäskar, likväl som det finns individer av kungssnok som inte gör det. I övrigt håller jag med om att det är onödigt att korsa in egenskaper som inte är arttypiska. naturen har utvecklat arterna i årmiljoner, så kommer vi och kullkastar hela den långa utvecklingskedjan i ett enda slag. Det är rena vansinnet tycker jag. Alla arter skulle få vara intakta. Det är ytterst få hybrider som man får fram som det inte redan finns någon annan orm som redan liknar. Jag menar att om man hybridiserar fram en majsorm som liknar en strumpebandssnok så kan man ju lika gärna ha strumpebandssnoken som är artintakt.