Annons:
Etikettormar
Läst 1032 ggr
Draken
2/26/19, 12:40 PM

Sinaloamjölksnok (Lampropeltis triangulum sinaloa

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Storlek: I naturen upp till 130 cm, men den kan bli större i terrarium, upp till 160 cm.

Utbredning och habitat: Mexiko, från sydvästra Sonora till Sinaloa sydost efter kustremsan på max 1000 m ö h, till sydligaste gränsen vid Nayari, följer floden Rio Fuerte upp till sydvästligaste Chihuahua. Skogs- och buskbeklädda floddalar och sluttningar.

Skymnings- och gryningsaktiv. Under dagen gömmer de sig för det mesta och i naturen återfinner man dem gömda under förmultnande träd och stubbar. De är precis som övriga mjölksnokar opportunister och tar det som kommer i deras väg om det har rätt storlek. Det kan vara ödlor, grodor, andra ormar, fågelungar eller ägg och smågnagare.

Hållande och skötsel: Temperatur 22-30°C och 50% RH. I fångenskap är vuxna Sinaloamjölksnokar något av det mest lätthanterliga man kan tänka sig. De bits och mäskar bara som juveniler. Den har lite ”blankare” framtoning än många andra underarter av mjölksnok och den behåller färgen bättre när den blir äldre.

Terrarier till mjölksnokar behöver inte vara lika stora i förhållande till ormens storlek som för många andra snokar, om terrariets längd- plus djupmått överstiger ormens längd klarar den sig bra. De klättrar måttligt och man behöver inte ha högre höjdmått än djupmåttet på terrariet.

Sinaloamjölksnoken trivs bra på många olika bottenmaterial som torv, flis eller motsvarande. Ren sand är inte att rekommendera eftersom det inte tillåter grävning, men man kan blanda in sand i torvmull om man vill det. Robust växlighet av exempelvis murgröna, hibiscus eller motsvarande. Snokar ska alltid ha friskt vatten i en skål stor nog för ormen att helt täcka kroppen.

Mjölksnokar behöver ha bra gömställen som är helt skyddade från insyn som ihåliga stubbar, barkstycken eller motsvarande. Vuxna Sinaloamjölksnokar äter ungefär två vuxna möss var 14e dag, men ibland händer det att de blir kräsna och inte vill äta stora byten.

Fortplantning: Efter en förhållandevis kort vintervila på runt sex-sju veckor i cirka 12-14°C temperatur, med sedvanlig tarmtömningsperiod, nedtrappning före och upptrappning efter vintervilan av temperatur och ljustimmar, matar man dem under någon eller ett par veckor innan man släpper ihop paret.

Ofta parar de sig omedelbart, men om det efter en eller två timmar inte hänt något, tar man isär dem och försöker igen några dagar senare. Omkring sex till sju veckor efter befruktning lägger honan äggen i den iordningställda äggläggningsboxen med sphagnum, Vermiculite eller motsvarande fuktigt substrat. Kullarna är ofta något större än genomsnittet för mjölksnokar, upp till 12-14 ägg.

Kläckningstiden är cirka 55-60 dagar i 29°C och 80-85 % relativ luftfuktighet. Efter kläckningen separerar man ungarna och placerar dem i varsin liten box med gömställe och vattenskål. Mellan en och två veckor efter kläckning ömsar de skinn och en eller ett par dagar efter det kan man prova att mata första gången med en nyfödd muspinkie.

Jag lägger musen i en tom toapapperrulle med uppvikta kanter. Ormen går in i ”musboet” och tar musungen. Sinaloajuveniler är inte kända för att krångla med maten. Variera matningsintervallen mellan fyra och sju dagar. Redan efter fyra, fem matningar kan man prova två pinkies istället och när juvenilerna är runt tre, fyra månader tar de musfuzzies.

Stoppa inte en liten mjölksnok i ett stort terrarium, risken att du får en skygg och rädd orm är uppenbar. Små snokar ska bo i små terrarier, inte mycket längre än ormen själv.

Peter Martinelle

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Annons:
Upp till toppen
Annons: