Jag har en del anekdoter upplagda på Terrariedjur.se och det känns osolidariskt att kapa dem hit, men jag kan länka till dem om det är tillåtet:

http://www.terrariedjur.se/?page=articles&sub=art&aid=19

http://www.terrariedjur.se/?page=articles&sub=art&aid=20

http://www.terrariedjur.se/?page=articles&sub=art&aid=21

http://www.terrariedjur.se/?page=articles&sub=art&aid=22

http://www.terrariedjur.se/?page=articles&sub=art&aid=25

#1 Självklart är det tillåtet. Dina berättelser har jag läst ett par gånger Peter. Alltid lika roligt att få läsa något nytt. :)

Vill dela med mig en berättelse som kan ta död på myten att reptiler är korkade och i princip känslodöda. Jag hade två målade guldsköldpaddor (chrysemys picta bellii) innan jag blev myndig. 

Jag brukade ha mina vattensköldpaddor på golvet för motion och, ptja, det var kul att umgås med dom. Hanen föredrog att vila på mitt ben eller min fot och njuta av värmen medans honan var mer framåt och bästa hon visste var att bli kliad på huvudet. Hon slöt ögonen och tryckte huvudet mot fingertoppen. Hanen ville inte bli kliad men var ändå "social". 

De var otroligt smarta. När de gick normalt hörde man klick-klock-klick-klock av skalet som slog i golvet varje steg. Men då de gick nånstans där de inte fick vara så lyfte de skalet och smög. Om jag sa "Vart är duuu på väääg?" så stannade båda två, tittade på mig och kollade vem det var som blev påkommen. Sedan gav dom mig blicken och kroppsspråket som sa "Åh.. jag…. jag skulle.. bara… kolla den här väggen. Klick klock klick klock. 

Och honan hade ett rätt häftigt humör när hon inte fick som hon ville. Dom fick inte vara runt den gamla elorgeln eftersom vi var rädda att dom skulle lyckas fastna under eller så. Så en dag ville honan såklart undersöka elorgeln.

Jag lyfte henne till mitten av rummet och gick tillbaka och satte mig där, satt oftast där eftersom resten av rummet var okej. Jag kunde se om de försökte lämna rummet om dörren var öppen. Hon kom gåendes mot mig, och jag vände henne runt åt andra hållet ett par gånger. Jag bar henne till mitten av rummet en gång till. Tredje eller fjärde gången blev hon arg, gick som en bulldogg och strecket i ögonen som normalt alltid var vågrätt pekade nu nedåt som arga ögonbryn och klampade och stampade skalet i golvet så hårt hon bara kunde med rena rama bulldogg-gångstilen. 

Hon var suuuur. 😛

Går inte en dag som jag inte saknar dom och saknar att ha sköldpaddor. 

Hanen på bild.