När en hane konfronteras med en hona, antingen genom att nosa sig fram med ledning av hennes doft, eller befinna sig 'ansikte mot ansikte' med henne, reagerar han genom att utföra någon eller några av flera ritualer. Han märker substratet med sina preanalkörtlar, ofta under det att svansen lyfts uppåt åt ena sidan. Därefter vibrerar han snabbt med svansspetsen så att ett kortvarigt och snabbt trummande ljud uppstår. Han kan även rycka med huvudet åt sidorna och sträcka på kroppen för att göra intryck på sin presumtiva partner. Honan svarar på inviten genom att långsamt röra sin svans åt sidorna, lyfta upp kroppen eller förhålla sig passiv. Hanen närmar sig och börjar försiktigt att slicka och bita henne vid svansbasen, för att långsamt arbeta sig framåt mot hennes huvud

Om honan nu inte är parningsmottaglig biter hon ofta tillbaka varvid hanen efter några försök lägger ned sina ansträngningar. Om hon däremot ger sitt medgivande visar hon det genom att bli allt mer passiv och det tycks som om betten har en nästan hypnotisk effekt på henne. När hanen når honans nacke ligger de jämsides med varandra och han lägger ett av sina bakben över hennes bäcken. Samtidigt biter han sig ordentligt fast i nackskinnet strax bakom öronöppningen. Hon svarar med att lyfta på svansbasen så att han kommer åt med en av sina hemipenisar genom att trycka svansen mot henne. Parningsakten är överstökad efter bara några minuter och avslutas ofta med att båda parterna slickar sina egna kloaker.

Källa: http://www.zoonen.com/perzoonen/artikel.asp?oid=119687