Sitt uppe när det är mörkt inomhus och iakta ifall ni ser den. De brukar komma fram när det är mörkt. Annars kan man lägga fram en matbit åt dem och se om de kommer fram. Har haft tur med min rymling och fått tag på honom innan han försvunnit så 

Lägg en mus på golvet kanske den kommer om den är hungrig

#1 Vi har inte sett något varken igår eller nu ikväll :/ Vill helst inte lägga döda möss på golvet heller xD De är dessutom slut, så vi måste köpa nya imorgon… Funderar på om han inte kan vara bakom Rangos terrarium. Problemet är bara då att det är omöjligt att flytta på!

#2 Han åt för bara någon dag sen, så han lär knappast vara hungrig igen så snabbt :/

#3 Ormar sägs äta så länge det finns mat. Ge det några dagar. Han kommer fram, förr eller senare. 

Antingen när det blir för torrt, för varmt/kallt, eller när han är hungrig igen.

Den kan ju ha gömt sig i en kruka kanske , Eller på något varmt ställe , kanske i soffan mellan dynorna .

#4 Inte sant, våra har matvägrat många gånger.  Ja, han kommer nog fram snart, det är bara jobbigt när han var så dyr! Hooooppas han kommer fram!

#5 Har kollat i soffan :/ Vi har kollat i princip överallt förutom bakom vår kameleonts stora terrarium (så vi tror att han kanske är där). Vi har en värmematta på golvet i hopp om att locka fram honom dit…

Hade ni haft en tigerpyton så hade ni inte tappat bort den :P (sex meter)

#7 Hahaha nej eller hur  Fast i Danmark får man endast ha ormar upp till ca 4 m i längd. Vi har trynsnokar, så de är ju ganska små och denna var ung också! Typiskt. xD

:D själv så har jag fyra kungspyton :P dom älskar oxå att rymma :P

Håll koll på värmekällorna.Många ormar dras till värme, men verkar inte ha smärtreceptorer som gör att de drar sig undan från hetta.

Jag hade en rymling, en majsorm, som tyvätt brände sig väldigt illa bakom ett hett element.

Det finns inga säkra faktorer att gå efter. Det där med att ormar äter så länge det finns mat stämmer inte alls och inte heller är det säkert att de över huvud taget bryr sig om temperaturen där de hamnar när de söker skydd.

Ormar är inga smarta djur och de väljer ofta helt galet dåliga ställen att gömma sig på. De kan mycket väl gömma sig där det är alldeles för kallt eller alldeles för varmt. En liten orm får plats precis var som helst, så jag skulle säga att det bara att vänta och se om den dyker upp, särskilt nattetid.

Som ormägare måste man se till att sånt här inte sker, det är dålig reklam för hobbyn och spär på folks allmänna motvilja mot oss som har orm. Om det ändå sker, är det bara att leta på alla undanskymda platser man kan tänka sig.

#11 Ja det var ju en jäkla otur att han lyckades rymma! Vi håller såklart utkik och hoppas att han dyker upp snart. Finns inte så många fler ställen att leta på som vi kommer åt. Inte kul att slänga 5000 danska kr i sjön liksom. 

Kan meddela att ormen är funnen! :)

och så måste jag lägga till till #11 att folk inte har motvilja mot ormägare? Alla som har varit hemma hos oss (det blir många, då vi föder upp många olika djur) har varit fascinerade!  Sen kan man ju göra allt man bara kan för att ormen inte ska rymma, men det kan ske ändå.

Bra att ormen är funnen! Var hittades den? 

En olycka kan hända alla men har man redan haft två ormar på rymmen så måste man göra åtgärder för att det inte ska hända igen.

Klart det finns motvilja Tirin. Varför tror du att man inte får ha giftormar eller ormar som är längre än fyra meter i Danmark? Inte tror jag att det är ormälskare som har tagit detta beslut.

Det kommer alltid att finnas några som är emot olika djur, även hundar och katter. Problemet är att det finns betydligt fler som gillar hundar och katter och betydligt färre som gillar reptiler. Därför måste vi reptilälskare värna extra om vår hobby.

#14 Den hade förflyttat sig bakom vår krokodilödlas terrarium (den låg inte där igår), så då kunde jag skymta något och det visade sig vara ormen :)

Den första olyckan var när vi var "nybörjare" och hade ormarna i reptillådor med lock. De kan dock trycka upp locken med sitt "tryne" märkte vi. Den andra ormen var inte vår, den hade vi bara över helgen och låg därför också i en liknande låda som en bekant hade gett oss, men hon hann få upp det där locket ändå 

Nu har vi ormarna i terrarier med lås, men ibland känns det lite onödigt att låsa dem, fast det kanske man borde göra ändå nu när de är såna rymningsexperter..

Nej såklart det FINNS, men så extremt mycket är det ju inte, vad jag har upplevt. Jag känner fler som är intresserade av ormar än som hatar dem i alla fall. :)

#13 Motvilja mot ormar och ormägare är oerhört utbredd, flera motioner har lämnats till riksdagen om förbud att hålla orm privat, både från politiker och privatpersoner under de 45 år jag har varit i hobbyn.

Att folk är fascinerade är inte samma sak som att de accepterar att ha grannar med orm.

#16 Nååh okej… de enda jag vet om som inte gillar ormar är gamla tanter (en är en granne), men de accepterar i alla fall att vi har dem. Otroligt fånigt att "banna" vissa typer av djur, som i Norge, speciellt om de inte ens är giftiga.

Det är inte alls bara gamla tanter.Har haft ormfobi sedan jag var riktigt liten,varför vet jag ej.skulle jag se en orm inne hos mig skulle jag helt klart få hjärtstopp.men det är jobbigt,törs ej gå ut i skog och mark vår sommar och höst.har svårt att se dem i tidningar också.Kommer en orm upp på ett uppslag kasta jag iväg tidningen helt stel.Så illa är det.men jag är sköldpaddsägare och älskar dem.Därför vart jag medlem här,jag försöker titta på era ormar och jag måste erkänna att det går framåt med träningen,har tom här sett en orm jag tyckte var vacker.Och det är tack vare er ormägare här.Jag tränar vidare men det får ta sin tid.

Helt of topic, men…

Jag har haft orm hela mitt liv och även om jag känner mig påläst på ämnet, så skulle mitt hjärta hoppa upp i halsgropen om jag fann en orm på fel plats.

Trots att jag är intresserad av ormar skulle jag inte alltid kunna avgöra om jag hade med en giftig, eller ofarlig orm att göra heller…

Ska man hålla husdjur, (precis vilket som helst!) så måste man vidta säkerhetsåtgärderna som gör att andra inte drabbas av vårt intresse. Människor får inte bli rädda, andra djur får inte skadas och vår svenska flora och fauna får absolut inte rubbas.

Skönt att du hittat ormen igen. Se till att de inte rymmer igen.

#18 och #19

Människor måste lära sig att vara rädd för ormar, vanligen sker detta genom föräldrars eller andra närståendes reaktioner på orm.

Människan är den enda primat som inte föds ormrädd. Ger man en baby en orm kommer babyn att leende sträcka sig efter den.

Alla andra primater föds med ormskräck, så ger man exempelvis en chimpansbaby en gummiorm, kommer chimpansungen att skrika i dödsångest.

Alla som endera lider av ormrädsla eller den mycket starkare reaktionen ormfobi, kan botas om bara viljan finns.

Jag blev aldrig skrämd för orm genom vuxenvärlden som barn, tvärtom blev jag visad alla djur, inklusive ormar, som likvärdiga.

Därför reagerar jag bara med nyfikenhet om jag plötsligt ställs inför en orm, vilken som helst och jag ser som regel direkt vad för slags orm det är, också om den är farlig eller inte, även om jag såklart inte vet namnet på varenda art.

Som tonåring fick jag en gång hjälpa till på Marmorhallarnas ormexpo och visa alla som ville se och höra om ormar. Förevisningsormen var en stor kalifornisk kungssnok, vitsvartbandad. Jag höll i ormen under en timme och berättade om den.

Barn som ville fick komma fram en i taget och känna på ormen. En liten flicka var helt betagen i ormen och kom fram för att känna. Hon såg alldeles förälskad ut i ögonen när hon tittade på ormen och hon frågade mig om hon fick hålla i den.

Jag la försiktigt den bakre halvan av ormen i hennes händer och hon var jätteglad. Så plötsligt hördes ett hjärtskärande skrik i hallen. Flickans mamma fick syn på sin dotter med ormen i händerna och blev helt hysterisk. Flickan släppte ormen som om hon bränt sig på den och rusade gråtande till sin mamma.

Jag var chockerad över mammans beteende, varför ta med sig barnet till en ormutställning om hon var så paniskt rädd. Flickan var "förstörd" för livet genom mammans dåliga omdöme. Så kan det gå till att göra en liten människa fobisk helt i onödan.

Intressant läsning Peter.ja det jag tänker på när jag läser ditt inlägg,är min mamma ,hon var ofta rädd vid sommarstugan för orm.Jag vet en gång hon ropa på min pappa,hjälp hjälp det kommer en orm.Kan vara den händelsen som sitter kvar där omedvetet.När det gäller den här sidan måste jag få tala om att jag sett citrongula ormar här på ifocus,och de har ej samma skräckkänsla alls som de med de mer vanliga färger typ svart och brun.jag kan titta på en sån orm lite grann utan att få de där olustkänslorna.Är det några speciella ormar som är gula??Konstigt att färgen har sån betydelse.

#21 Gult, rött och vitt är varningsfärger i naturen. De gula ormar som finns är vanligen färgvarianter hos arter med annan normalfärg. Jag har en variabel kungssnok som var lite gulaktig som ungdjur, nu är hon grågrönaktig.

Några trädlevande huggormar kan vara gula och grön trädpyton är ofta gul som juvenil, men annars är gula ormar inte särskilt vanliga.

Det är modigt av er som möter era rädslor!