Såg nån dokumentär om nån amerikansk ormhållare för en herrans massa år sen som berättade att han hade blivit biten många gånger av sin skallerormar.
Saken är den att gubben var över åttio men såg ut som sextio högst, sen om det var för att han utsatts för så mycket gift under alla hans år eller om han hade bra gener vet jag inte men jag minns att jag reagerade på det när jag såg programmet.

Tror rent spontant att det inte kan vara så nyttigt men man vet aldrig.

Det finns nog endel kvar för människan att upptäcka.

Sen beror det ju på hur många ormar han har, så dom kanske inte mjölkas så ofta om han har ett gäng.

Såg inte hela klippet då jag snart ska iväg.

#1 Det är ungefär lika som snubben i det här klippet, då han är snart 50 år och jag tycker han ser lite yngre ut än det faktiskt. Men han beskriver att han har tagit "överdoser" några gånger och varit nära att dö.

Den här snubben har som sagt ganska många ormar, och andra reptiler. Vissa bor fint i stora terrarium och vissa är instängda i plastbackar. Nu är jag absolut ingen ormexpert, men jag undrar om en platt plastback med ett tätt förslutet lock på är det ultimata för ormen? Det är kondens inuti på alla sidor så jag antar att det är fuktigt där inne. Och som han håller på med sina ormar, och ödlor, och slänger omkring med de, tror jag de blir mycket stressade.

Skulle vara intressant att veta vilka fördelar giftet ger, som är sanna och inte bara placebo :)

så ung ser han inte ut om man kollar noga

Såvitt jag har förstått är inte möjligt att bli immun mot ormgift. Man kan utveckla någon slags temporär motståndskraft, men efter ett antal bett blir reaktionen den rakt motsatta - överkänslighet.

Det fanns ju en svensk som ägnade sig åt att låta sig bitas av en kobra inför publik ett antal gånger på 60-70-talet nån gång. Till slut blev det ett bett för mycket och han dog.

När man utvecklar ormserum, injicerar man mikroskopiska mängder av det aktuella giftet i ett stort däggdjur, oftast häst. Sedan ökas dosen successivt, men det är aldrig fråga om så stora doser som ett ormbett ger. Så småningom producerar hästens blod antikroppar mot giftet och dessa extruderar man och koncentrerar till ormserum.

En häst som utvecklat antikroppar mot ett visst ormgift kommer att ha större motståndkraft, men inte såpass att den överlever ett ormbett som skulle döda en häst som inte har antikroppar. Alltså hästen med antikroppar dör med största sannolikhet den också.