Jag anser att leopardgeckos är "sociala". De klättrar frivilligt ut ur terrariet eller upp på ens händer när man städar och har sig där inne. 🙂

Med det resonemanget så är även mina kobror sociala! :)

#2 Fast de kanske inte kan "umgås" på samma sätt. :P Jag märker ju skillnad på mina leopardgeckos och trynsnokar, även om trynsnokarna ofta även de vill ut. Det är på ett helt annat sätt.

Hmm, det råder uppenbar förvirring när det gäller vad som omfattas av begreppet "social". När man pratar om sociala djur kontra solitära (ickesociala) djur, så handlar det om etologi, dvs beteendevetenskap, läran om djurens beteende.

Det i sin tur innebär att man inte kan "tycka" eller "anse" i frågan. Antingen är en djurart social eller så är en djurart solitär. Man skulle kunna omvandla begreppen till att prata om flocklevande djur och ensamlevande djur. Ingen vill väl påstå att leopardgecko är ett flocklevande djur?

Eftersom en överväldigande majoritet av reptilarterna är solitära, så kan man inte bara gå in och påstå motsatsen bara för att man anser detta. Det är som att säga att jag anser att vatten inte är blött.

Det finns undantag till alla regler. Grässnokar tillhörande släktet Opheodrys lever ibland i vad som skulle kunna betecknas som grupper och det finns enligt uppgift ett släkte små ödlor på Madagaskar som också gör det.

Orsakerna till varför de lever så är oklara, arterna är inte vetenskapligt studerade i sådan utsträckning att man egentligen vet så mycket om dem. Det man däremot vet, är att de inte klarar sig bra i fångenskap.

#4 Fast det är väll väl grovt draget att säga att icke solitära djur är osociala? Många av de stora rovdjuren skulle i så fall räknas dit, men de har klart socialt beteende i fångenskap.

Håller med Mantissa! Tänk dessutom att många har flera leopardgeckos ihop i samma terrarium och de har då ofta jättestor glädje av varandra (oavsett om de ligger ihop för att hålla värme eller ej). :) Samma med vissa andra ödlesorter. Fast sen skrev jag också social med citattecken, då de inte är sociala som en hund eller människa - men det kan man ju inte förvänta sig.

Jag hade en leopardgecko som rymde när jag var yngre.. och vart tog hon vägen? Jo hon kröp in i mitt rum! Helt ologiskt då det knappast var det första bästa gömstället liksom. Kanske kände hon lukten av mig där? 😉

#5 Nej det är inte grovt alls. Ett socialt djur interagerar med artfränder hela tiden, de har ett behov av att kommunicera med sina artfränder och av att leva tillsammans i grupp för att fungera.

Alla egna tolkningar som görs av reptilägare om deras "sociala" reptiler här och på andra ställen, handlar om en enda sak hela tiden - förmänskligande av djuren och tolkningar av deras beteenden utifrån mänskligt perspektiv.

#6 Det du säger är supertydliga exempel på just det jag sa till Mantissa här ovanför. Du säger om leopardgecko; "oavsett om de ligger ihop för att hålla värme eller ej". Reptiler är växelvarma och kan inte ge varandra värme, det vet du.

Det är ju din tolkning att de "har glädje av varandra" och det är också din tolkning att din geckoödla gick in i ditt rum för att den kände din lukt. Det handlar inte om faktiska förhållanden, utan om dina egna känslor och önskningar om hur det ska vara.

Mina barn har en femårig kusin som är jätteförtjust i mina ormar. Speciellt en av mina variabla kungssnokar. Han tror att den gillar honom och att den har längtat efter att han ska komma och plocka ut ormen. Han är fem år, då kan man inget om djurarters etologi, utan han har bara Disneyfilmer att relatera till, där alla djur är som människor.

I verkligheten är en reptil förprogrammerad. Allt den gör finns redan i hårddisken. Den fungerar enkelt uttryckt som en telefonsvarare som räknar upp fyra alternativ när man ringer. Ödlan kan alltså välja alternativ 1; gå framåt, 2; backa, 3 ta höger, 4; ta vänster, eller 5; stå stilla (motsvarande lägg på luren).

Djurarter är ur etologisk betraktelse antingen sociala eller solitära. De kan inte plötsligt vara lite det ena eller det andra

#7 Men HUR VET DU? Du vet bara det som man har forskat fram i naturen genom att iaktta djuren osv., men man vet inte hur reptiler tänker och/eller känner. Reptiler är mycket smartare än folk får dem till att verka.

Jag har haft leopardgeckos i över 13 år och jag märker stor skillnad på personligheter samt på deras temperament jämfört med andra reptiler. Jag skulle knappast kalla min kameleont för social, men hon känner igen mig och min sambo och sin vattenspruta som hon fick vatten genom som bebis. Så reptiler kan absolut känna igen saker och levande ting och därför är de "sociala" på det sättet.

Önsketänkande är det väl inte direkt. Det var jag som tog hand om henne. Mitt rum låg på den mest ologiska platsen att söka gömställe. Jag tror hon tyckte att det luktade bekant och begav sig dit. Detta tror jag för jag tycker att de är smarta djur.

Dessutom är de en art som är enkel att hantera och det är så nära en social (alltså som man som ägare kan "umgås" med) reptil som man kan komma. 🙂

#8 Det handlar inte om vad jag vet, utan vad etologi är och hur den fungerar. 

Reptiler kan inte vara smarta, de största har en hjärna i storlek med en gul ärta, de minsta har en hjärna i storlek med ett litet knappnålshuvud. Där finns plats för basala funktioner, ingenting som ens kommer i närheten av smart.

Självklart är alla individer olika, en del är skygga, andra mer nyfikna, men vad har det med social eller smart att göra? Ingenting alls.

Du verkar låst i din uppfattning att du kan "umgås" med dina leopardgeckos. Att umgås innebär ett givande och tagande, men en leopardgecko, precis som vilken annan reptil som helst, har inget utbyte av den sortens umgänge, det är du som umgås, ödlan accepterar och står ut.

Jag kan tipsa om några bra författare som skrivit flera bra böcker om etologi. Staffan Ulfstrand har skrivit många bra böcker. Sedan finns Konrad Lorentz och Nikolaus Tinbergen, visserligen är de båda sista döda, men deras böcker finns kvar och de är fortfarande högst gångbara.

Jag vänder mig inte emot dina erfarenheter, bara dina tolkningar. Jag har själv mer än 50 års erfarenhet av reptiler, men mina tolkningar har aldrig varit i närheten av dina.

🙂

#9 Nu pratar jag inte smart som i människor med IQ på 160, men smart på ett relativt sätt. Viktigt att tänka på vad som är relativt. En reptil kan ju aldrig vara så smart som större däggdjur.

Stå ut? Tror snarare det är jag som måste stå ut när jag blir "attackerad" av nyfikna ödlor när jag har bråttom och måste fixa i deras terrarier. 😛 Det är de som söker kontakt, inte jag. Därför tycker jag att om man ska klassa någon reptil som vi har som husdjur som "social" så tycker jag att leopardgeckos är så nära man kan komma.

#10 Du sa det ju själv, ödlorna är nyfikna och att att vara nyfiken är inte detsamma som att vara social. 

#5 Att många stora rovdjur som är skygga i naturen men i vissa fall uppvisar sociala beteenden i fångenskap handlar om att de i det vilda är rädda för människor medan de i fångenskap vänjer sig vid oss och även förknippar oss med positiva saker som mat. Det är därför som t.ex. en tiger kan bli social i fångenskap. De större rovdjuren är sociala med varandra, även om det inte märks i vuxen ålder. De leker nämligen med sina syskon och/eller föräldrar som ungar.  

Lek, är ett bra exempel på socialt beteende och så vitt jag vet så leker inte ormar. Alltså kan vi väl i alla fall konstatera att det inte finns några sociala ormar. Sen hur det är med ödlor vet jag inte. Är det någon som har koll på om det finns ödlor som leker? 

Med lek menas en aktivitet som inte innefattar någon specifik vinning för den/de lekande. Som exempelvis, mat, värme, rengöring, fortplantning o.s.v

#11 Gå in på http://www.facebook.com/groups/200054236699254/ och kolla vad folk har svarat där när jag frågade om de upplever sina leopardgeckos som sociala eller om de bara "står ut med" att bli hanterade. 😉

man trodde inte att bläckfiskar var smarta heller..

Nej jag tror inte att reptiler är "keliga" eller uppskattar oss som vi uppskattar dem (hur kunde de), men jag står fast vid att det är en på tok för grov dragning att döma social kompetens efter huruvida en art är mestadels solitär eller inte. Tigrar är solitära djur, de behöver inte artfränder för att klara sig eller vara "lyckliga". Men kan man för det bortse från glädjen i en lek mellan två eller flera tigrar?

#13 Däggdjursungars lek är deras motsvarighet till skolan för våra barn, till för att lära dem att klara livet. Solitära däggdjur leker inte med varandra som vuxna.

Jag är lite trött på att slå pannan blodig mot väggen nu. Jag förstår inte varför den här diskussionen ens finns.

Reptiler är generellt sett solitära djur. De interagerar inte med andra varelser och har heller inget behov av det annat än för parning och, om man nu ser jakten efter ett bytesdjur som interaktion.

Det är allt som behöver sägas. Räcker inte det så … Ja var och en är ju fri att stanna i sin egen bubbla där det vetenskapligt vedertagna inte gäller.

🥵

Nu pratade jag om vuxna tigrar i fångenskap. Eller isbjärnar

tiger och lejon.. Finns hur många exempel som helst.

Nu börjar det väl ändå spåra ut här? Jag tycker fortfarande inte att jag fått något svar dock :/ leopardgeckos är inte sociala nej, nyfikna ja, men de mår inte dåligt ifall man inte pillar med dem, ett socialt djur mår dåligt om det är ensamt helt enkelt. Stor skillnad! (min åsikt i alla fall)

#17 jag håller med om det sista absolut. Reptiler är kanske inte så intelligenta, men de kan absolut lära sig vad som är farligt och vad som inte är det. De kan vara nyfikna. Men sedan kanske de inte får ut samma välbehagskänslig av fysisk kontakt som däggdjur. Svårt att veta i vilket fall, man kan bara gissa och anta åt båda håll.